Status: INTE en bra dag

Jag har sällan hatat mig själv så mycket som jag gjort i natt.

Eller... jo... det händer varje gång jag misslyckas som mamma. Och det är ofta.

Det hände i natt också.

Dottern väckte mig kvart i två ungefär för att hon hade drömt en mardröm.

Jag gjorde som jag brukar - jag gick upp och tröstade och försökte få henne att somna om med glada, härliga, fina tankar i huvudet i stället.

Det gick åt helvete.

I en dryg timme satt jag där uppe och försökte få henne att tänka på annat.

I en dryg timme satt jag där och kämpade för att hon skulle somna om i sin egen säng.

Och hon bara tjatade om att hon ville sova med mig.

Att hon ville sova i vår säng.

Mitt humör sviktade. Tröttheten tog över.

Och i stället för att ge med mig så började jag att förklara för henne att det inte går.

Att ingen av oss kan sova om hon sover i vår säng.

Att tre personer kommer att ligga vakna i stället.

Och det fick ju henne att må sååååååå mycket bättre...

Vid tre gav jag upp och lät henne gå ner och lägga sig i vår säng.

Jag gick ut och satte mig i soffan. Jag var alltför uppe i varv för att kunna somna om.

Jag funderade på att åka till jobbet i stället.

Men eftersom man behöver sömn och jag är jääääääättetrött redan så försökte jag ändå.

Så jag låg på soffan. I morgonrock och utan filt. Och till slut somnade jag en stund.

Dottern sov inte på hela natten tydligen.

Hon har varit jätteorolig.

Mådde jättedåligt över att hon väckt mig.

Hon kom aldrig ner i varv igen.

Hon har hållit Maken vaken hela natten.

Sonen har inte heller sovit bra på hela natten, för han har ont i halsen.
Så Pappan vabbar med båda barnen idag.

Jag åkte till jobbet.

Med en klump i magen och en känsla av att vara den värsta mamman världen någonsin skådat.

Jag sitter inne på mitt kontor idag.

Stängd dörr.

Vill inte prata med någon.

Nerverna utanpå.

Fan.

💔 💔 💔 💔