I natt har jag varit så rosenrasande arg att jag inte känt igen mig själv.
Jag har gråtande, skrikande och svärande skällt ut personer från botten av hjärtat.
Jag har sparkat, slagit och tagit sönder saker.
Jag har hämnats.
Jag har avfyrat starka, på gränsen till Oscar-vinnande och svavelosande långa monologer där jag verbalt omintetgjort människor som gjort mig och min familj illa.
Det var så intensivt att jag vaknade kvart över två med halsont och högt blodtryck.
Sen kunde jag inte somna om.
Och känslan har inte gått över än.
Jag har låst in mig på tjänstemodulen och vill inte träffa någon alls.
Det finns risk för både andra och mig annars...
Och ja, jag förstår skillnaden mellan dröm och verklighet.
Det är bara så att gränsen däremellan ibland suddas ut.
Och känslorna jag kände i natt är inte ogrundade.
De är inte påhittade.
De är på riktigt.
😡 😣 😞 😠 😢
2 kommentarer:
Du skriver "Eller bör vi skaffa en dvärghamster?". Ni bör skaffa husvagn så klart. Annars ingen riktig medelsvensson.
Very true!
Men säg ingenting till Maken - då får han vatten på sin husvagns-kvarn, och mitt fortfarande ihärdiga och starka motstånd kommer att smulas sönder likt näsan på Sfinxen... ;-)
Skicka en kommentar