Tandläkar-gate

Så min Son fick hål i en tand för ett tag sen. Förra hösten, om jag inte räknat helt fel. Vi besökte Folktandvården på byn, och det var då hela helvetet började. Trots massor av bedövning lyckades man inte bedöva helt, och Sonen led alla helvetes kval när tanden skulle borras. Ungen skrek och grät och skakade i hela kroppen.

Man valde då att fylla igen tanden med något som skulle "skapa tandvävnad", och lägga på en provisorisk lagning. Detta skulle sedan sitta i 6-9 månader, och sen skulle tanden tas om hand igen.

När vi kom till den sessionen i våras fick Sonen lugnande medicin innan behandlingen. Alla sa till mig att det var jättebra. Att det funkade toppen. Lugnande + bedövning, och han skulle inte ens märka att de rörde tanden. Han skulle inte ens minnas vad som hänt.

Sa man.

Det blev inte så. I stället kände han allt. ALLT! Och återigen låg han i stolen och skrek och grät och skakade. Han var livrädd. På riktigt LIVRÄDD!

Man fick ge upp. Se till att en provisorisk lagning satt hyfsat på plats - så bra man kunde göra med ett hysteriskt barn i stolen - och sen skickade man remiss till specialisttandläkare, som enligt uppgift var "proffs på att hjälpa barn med tandläkarskräck".

Efter detta katastrofala blev han inte bara livrädd för att gå tillbaka till tandläkaren. Han kände sig dessutom helt misslyckad, som inte klarade av det "ens med medicin", som han sa. Han tyckte att han var värdelös och att han var sämst i hela världen.

Det tog många, många, många timmar att försöka få honom att tänka om.

Sen kom remissen tillbaka, utan någon kallelse. Man tyckte nämligen att man på lokala Folktandvården skulle låta Sonen genomgå en så kallad "inskolning" först, som man gör med barn med tandläkarskräck.

Så nu har Sonen varit hos världens gulligaste tandsköterska i flera veckor i rad. Hela hösten har vi packat oss iväg en gång i veckan. Han har fått se och känna på instrument, prova att lägga fyllningar, han har fått tänderna putsade, han har testat bedövningssalvor och allt man kan tänka sig. Allt utom att bedöva och borra.

Till saken hör att Sonen inte alls hade tandläkarskräck innan hela den här soppan började. Så inskolningen har på många sätt varit lite... ja... kanske inte på rätt nivå. Det har till och med tandsköterskan sagt. För Sonen är inte rädd för tandläkaren egentligen. Han är rädd för smärtan. Och eftersom han VET att man under inskolningen inte kommer att borra eller så, så är han heller inte rädd för inskolningen.

Så igår var vi på vår sista session, och allt gick jättebra. Riktigt, riktigt bra. Och när vi kom hem hade vi fått svar från specialisttandvården:

Alltså... ursäkta mig lite här nu... här har vi ETT BARN som redan har hål i en tand, och som gått i nästan ett år redan för att försöka få tanden lagad, och när man ber om HJÄLP så får han alltså vänta i nästan ETT HELT ÅR TILL?!?!?

Texten "vid akuta besvär får ni naturligtvis ringa oss" är ju en alldeles vansinnigt fin friskrivning såklart. Men tanken med att uppsöka specialisttandvård för "tandläkarskräck" är väl att man ska SLIPPA göra akuta ingrepp som stressas fram?

Hur FAEN kan man ha ett system som låter BARN vänta så här länge?! Jag fattar inte...

Så när vi satt här igår och läste brevet så blev Sonen ganska deppig. Han har redan fått problem med den provisoriskt lagade tanden en gång och varit tvungen att genomlida en sittning med tandläkaren för det. En där de la på mer provisorium. Han vågar inte tugga på den sidan, och har under månader varit orolig, med ont i magen som följd, varje gång det är dags för tandborstning.

Och nu fick han veta att han ska ha det så här i nästan ett helt år. Till.

Är jag nå trött på det här eller...??

😢 😢 😢 😢