============================================================

söndag 24 juni 2018

Men fy faan alltså

Idag är jag en cocktail av stress, trötthet, uppgivenhet och misströstan.

Stressen är enklast att förstå. Jag har varit på IKEA och köpt hem alla delar till en garderobsvägg till sovrummet och tillsammans med Maken påbörjat arbetet med att sätta upp allt. Det är INTE klart. Inte på långa vägar. Och därmed är också hela huset i totalt kaos.

Men okej. Det löser sig.

Resten av mitt nuvarande känsloregister kommer från det som jag tror ALLA pratat om sedan fotbollsmatchen igår - idiotiska, oborstade imbeciller till kräk som kastar ur sig sin rasistiska dynga varhelst de får chansen. Denna gång fick fotbollsspelaren Jimmy Durmaz ta emot skräpet.

Okej. Det gick dåligt i matchen.
Okej. Det var jäkligt onödigt att skaffa tyskarna den där frisparken.

Det där håller jag med om.

Men sen for precis all sans och vett ur vissa personers sinnen!

Var det någon som såg en del av de hatkommentarer som Jimmy fick på sitt Instagram efter förlusten? Det var något helt makalöst! Han blev kallad både det en och det andra. Han hotades. Han hatades. Han kallades terrorist (!!!!) och jag vet inte allt. Helt sjukt!

Men vet ni. Han må ha fått 3.000 hatkommentarer. Men när jag gick in idag hade han 15.000 kommentarer fyllda av stöd och kärlek.

Det är lätt att tro att de mörka rösterna är i majoritet när man hänger på nätet. Men de är inte flest, bara skränigast.

Som min favoritförfattare Fredrik Backman en gång skrev: när tillräckligt många är tillräckligt tysta kan man lätt få uppfattningen att en handfull röster skriker.

Min son har Instagram. Mest för att kunna följa sina intressen och sina idoler. Bland annat fotbollsspelare han beundrar. Jag har varit tveksam till Instagram till barnen eftersom jag är orolig för vad för bilder som ska komma upp i flödet. Men aldrig någonsin har jag tänkt tanken att han inte ska kunna ha Instagram av rädsla för vad vissa idioter eventuellt kan komma att skriva i helt oskyldiga personers kommentarsfält!

Nej. Vi behöver en förändring! En radikal förändring. Och vi behöver den NU!

Ta hand om varandra. Låt inte hat och hot bli något vi måste vänja oss vid. Jag vill inte att mina barn ska växa upp i en sån värld. Nästa gång kan det lika gärna vara någon av dem som måste stå ut med hatet och hoten. Och det kommer jag aldrig att överleva. Kanske inte de heller...

Inga kommentarer: