Berättelsen och mig och min mage

Jag har haft mag-problem sedan 1994 ungefär. Det var stressrelaterade problem som snabbt fick benämningen magkatarr. Om det skulle klassas som det idag har det tvistats om...

Jag tyckte att jag hade lärt mig att handskas ganska bra med problemen. Det var ju ingenting jag kunde göra så mycket åt.

Men någonstans 2005/2006 dök ett nytt fenomen upp. Det hände när jag satt på toaletten en dag. Låt oss vara ärliga - jag bajsade - och plötsligt kom en väldigt märklig smärta över mig. Det kändes som att den kom långt inifrån magen. Som en seg kramp. Samtidigt började jag må illa. Svetten fullkomligt rann. Öronen susade och synfältet blev alldeles grumligt.

Jag minns att jag tog mig till sovrummet och la mig raklång, helt naken, på sängen och lät takfläkten svalka mig tills allt gick över.

Det där kom med jämna mellanrum, ungefär en gång var tredje månad skulle jag säga, och varje gång kom det som en blixt från klar himmel. Fanns inga gemensamma nämnare alls, förutom att jag satt på toaletten.

Med åren blev det mer sällan, men en till två gånger per år händer det fortfarande. En gång hann jag inte reagera tillräcklig snabbt utan svimmade sittande på toaletten, och rasade rakt ner i stengolvet. Det var riktigt otäckt.

Nu var det några månader sedan sist, så har jag otur är det snart dags igen...

2013 hände nästa grej. Då kom den mest jävliga smärta jag upplevt, borträknat värkarna när det var bebisdax. Det kom som ett slag i magen och spred sig bak i ryggen. Det satt i länge - första gången flera dagar. I början hade jag detta väldigt ofta. Periodvis blev det bättre. Periodvis sämre. Men det gick sällan mer än några veckor mellan varven.

Jag var på akuten ett par gånger. Jag fick göra ett gyn-ultraljud. Jag fick kontraströntgas. Jag fick göra en gastroskopi. Man hittade absolut ingenting. Men smärtan försvann inte.

Ni som hängt här ett tag vet ju att jag haft många, många smärt-nätter sittande i soffan. Jag har knaprat Citodon och till och med utvecklat överkänslighet mot tabletterna.

Jag har själv insett att detta triggas dels av vad jag äter och dricker men också av stress. Jag har behövt äta dubbel dos magsyra-reglerande tabletter under lång tid.

Jag har mått väldigt, väldigt dåligt av detta i flera år, och under 2017-2019 har jag haft ett rent helvete. Det hände mycket där som gav stora stresspåslag, kan vi säga.

Så hur mår magen nu då?
När vi befinner oss mitt i en pandemi och jag inte ens överdriver när jag säger att det ofta känns som att jag bara går omkring och väntar på döden?

Jorå, tackar som frågar.
Jag slutade med mina magsyra-reglerande tabletter av en slump i januari och har väl bara gått och väntat på den stora smockan sedan dess.

Men jag har märkligt nog inte haft en enda smärt-episod sedan januari!

Trots ingen medicin.
Trots dödsångest.
Trots ekonomisk oro.

Är det ändå inte det sjukaste på länge?!

Men vad tusan! Jag klagar inte! Det gäller att foka på det positiva i stunder som dessa...!

♡♡♡♡♡♡♡