Dagvill och stolt

Jag har alltså gått hela dagen och trott att det är ONSDAG idag. Hela dagen. Så säker på min sak att jag med illa dold fnysning svarade "... för det första är det inte fredag i morgon...!" när Maken ställde en planeringsfråga.

Japp. Sån är jag idag. Tydligen.

Jag inledde i alla fall den här dagen med en härlig morgonpromenad. Tog vägen genom fårhagen bland annat. Det var otroligt vackert. Men säääätan så kallt när det blåste!

Det är verkligen en ynnest att ha fin natur så här runt knuten. Och tid att njuta av den. Det här med att jobba hemma såhär har ju vissa fördelar, det har det ju... Jag vet inte hur det kommer att se ut när allt börjar gå tillbaka till någon slags normalläge, men jag har svårt att se att jag skulle sitta och kuska fram och tillbaka till Gamla Stan fyra gånger i veckan faktiskt. Det känns inte alls nödvändigt. Men det får vi väl vänta och se...

☆☆☆☆☆☆☆

Och snart närmar vi oss skolavslutning också - hur nu det är möjligt eftersom det var mars alldeles alldeles nyss... Men om 1,5 vecka går min Dotter ur fyran, och min Son går ur sexan. Han lämnar dessutom skolan och ska flytta till en ny skola och få nya klasskamrater. Några får han med sig från gamla klassen, men de flesta är nya. Han ser dock fram emot bytet, så det blir nog bra.

Igår var jag på uppföljningssamtal för Sonen. Det var mest prat om nationella prov - de hann göra vissa delar innan de stängdes ner - och betyg. Det roligaste är ju att hans lärare sagt att han "måste söka till författarlinjen" för annars skulle hon minsann bli upprörd! 😉 Igår sa jag att OM han blir författare så lovar jag att ett signerat exemplar av hans första bok ska skickas till henne.

Nu tror jag iofs inte att han blir författare, han har nog andra planer själv, men smickrande var det ju i alla fall. 😊

☆☆☆☆☆☆☆