Det blev i stället pandemi. Reseförbud. Och helt ärligt ett ganska svalt intresse från oss att ens åka någonstans just nu. Av smittoskäl. Och omtänksamhet. Allt får liksom stå på halt den här sommaren.
Vädret i juli har bjudit upp till soldans så få gånger att jag aldrig känt mig som en panelhöna så mycket förut.
Vi har också obönhörligen gått mot Makens slutdatum på hans jobb, och därmed också mot en-inkomst-strecket. Ja... vi hoppas ju såklart att han hittar något nytt snabbt. Vi väntar på besked om ett jobb han verkligen vill ha, men konkurrensen verkar stenhård, så... svårt. Men självklart hoppas vi!🤞 Men det är klart att situationen lägger en trist stämning över sommaren.
Det är nu knappt två veckor kvar till skolstarten. Dottern börjar femman och har sedan skolavslutningen i juni haft ångest inför HPV-sprutan som hon ska få i höst. Sonen ska börja i sjuan. Ny skola. Ny klass. Nya klasskompisar. Många förändringar.
Jag har i många år ägnat sista minuterna innan jag somnar varje kväll åt att tänka igenom allt jag är tacksam för. Det är nämligen otroligt lätt att ta allt för givet. Nu har vi ett riktigt RÖV-år. Värre än på länge. Men jag försöker fokusera på allt som faktiskt är bra.
1. Jag lever och är frisk.
2. Min familj lever och är frisk - om än ledbruten
3. Vi trivs där vi bor
4. Vi har fina vänner
5. Barnen har kompisar och är varken mobbade eller mobbare
Det låter klyschigt, men det är faktiskt bra att påminna sig om detta emellanåt. Just nu har jag som sagt flera saker som gör att jag mår dåligt, är stressad och inte riktigt orkar med att vara så positiv jämt. Men dessa fem punkter tackar jag livet för varje kväll.
♡
Dottern Pride-pimpade mina naglar! 😍
♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar