============================================================

torsdag 8 april 2021

Dagens

Känslan när jag gick upp i morse var ICKE speciellt munter. Jag har otroligt svårt att känna pepp för någonting alls just nu. Bara att leva tar all min energi. Läget känns... tungt...

1. Vi har brutal smittspridning i regionen. Sjukhusen ber oss att typ låsa in oss och behandla alla vi möter, om vi nu prompt MÅSTE ut och beblanda oss, som smittsamma.

2. Kommunens smittspridning går också stadigt uppåt. Nu är det mååååånga barn och ungdomar som drabbas. Var och varannan familj rapporterar om positiva PCR-tester känns det som.

3. Maken hade ett sånt jävla smärt-bakslag idag så det var inte ens roligt. Han som är den starkaste jag vet måste stödja sig på armbågarna där han hänger på diskbänken för han kan varken stödja sig på benet eller ha det hängande i luften. Tårarna bara rinner, och där står jag bredvid och kan INGENTING göra...!


Så när smärtan till slut lagt sig - dvs smärtmedicinen börjat verka - placerade jag honom i viloläge och drog till skogs. Jag behövde luft. Jag behövde lugn. Jag behövde andas.



När jag kom tillbaka var jag visserligen lugnare i själen - jag ÄLSKAR att gå i skogen - men hade huvudvärk. Jag tycks nuförtiden få det varje gång min puls går upp, även vid minsta lilla ökning. Det är ju skit. Kanske stressrelaterat det också? Det skulle ju INTE vara så förvånande, helt ärligt.

Men så mitt när allt kändes rätt rövigt så kom den bästa nyheten sedan pandemin bröt ut:

MIN PAPPA HAR FÅTT SIN FÖRSTA SPRUTA COVID-VACCIN IDAG! 🎉🎶💕

Och plötsligt kändes dagen ändå bättre. Luften lättare. Solens strålar lite varmare.

Efter det ramlade det i brevlådan ner en kallelse för Maken att komma in till sjukhuset på tisdag, då de ska hantera hans remiss för diskbråcket i ländryggen. Ingenting är ju klart, vi vet inte vad de kommer fram till, men bara att han redan fått kallelse tyder ändå på att han är prioriterad. Jag hoppas så att han får hjälp nu! Han är ju till stora delar invalidiserad av detta, så det är nog ett ganska allvarligt läge. Men nu får han i alla fall komma in, så jag tillåter mig själv att vara lite, lite försiktigt och reserverat positiv.


Ta hand om er!

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Inga kommentarer: