Unpopular Opinion

Ovan är saxat från ett inlägg på Twitter. Och ärligt talat - INGEN kan väl säga emot?

Nä precis.

Inte jag heller.

Men låt mig introducera en tanke till.

Det är nämligen just det här som gör att vi som lever tillsammans med någon med kronisk smärta, trötthet eller någon nedsättning vet att vi aldrig kan ha en dålig dag.

Vi vet att hur trötta vi än är, hur ont vi än har,  så är det alltid värre för den vi bor med. Så vi vet att vi måste bita ihop. Och fortsätta. För det är den som mår bäst som måste hålla ihop vardagen. Och det är alltid, varje dag, 24 timmar om dygnet, vi. Även om vi är utarbetade, förkylda eller har sträckt ryggen.

Så för att återknyta till Tweeten ovan - ja, vi som är friska måste visa respekt och förståelse för de som mår sämre än oss. Vi ska vara tacksamma för att vi har det så bra som vi har, och inse att det vi kallar "trött" är ingenting mot vad en sjuk person känner.

MEN - en sjuk person måste också inse och förstå att vi som är friska också mår dåligt ibland. Är trötta. Slutkörda. Redo att ge upp. Och det måste vara okej att vi känner så. Det måste till och med vara okej att vi gnäller om det. Att vi mår dåligt ibland förtar inte en sjuk person deras smärta eller trötthet.

Men för GUDS skull - sluta jämföra er!

Och sluta ge oombedda tips och råd till en person som är kroniskt sjuk!!!

Jag har levt med en man med kronisk smärta i många, många år. De senaste åren - sedan 2014 har vi räknat ut - har hans situation blivit sämre och sämre. Vi har behövt hitta ett sätt att leva som inneburit att jag har axlat i princip allt ansvar hemma. Jag städar, tvättar, handlar, lagar mat, tar läxläsning, möten med skolan, skjutsar till och från aktiviteter, läkarbesök och tandläkarbesök och sköter och planerar hela kalendern. Parallellt jobbar jag 100%.

Jag säger inte detta för att ni ska tycka synd om mig - det har funkat ganska bra ändå tycker jag - men det är viktigt att komma ihåg att det här är otroligt utmattande. Men trots det känner jag hela tiden pressen av att bita ihop och kämpa på. För jag är fortfarande den som mår bäst av oss. Och då finns det inte utrymme för mitt mående. För vi som är friska ska ju som bekant inte klaga...

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

OBS!

Jag vill poängtera att min man ALDRIG krävt det här av mig. Det här är en naturlig utveckling när man hamnat där vi hamnat. Men jag har fått just sådana kommentarer från andra när jag t ex haft nackspärr eller varit utarbetad och trött - att jag ska vara tyst och inte klaga, av respekt för min man.