============================================================

tisdag 30 november 2021

30 nov

Den här dagen är en speciell dag för mig. För oss. Idag för 23 år sen vände våra liv. Totalt. Maken blev påkörd bakifrån och ådrog sig rygg- och nackskador, whiplash och vad som skulle visa sig vara ett långt smärtsamt lidande.

I år är första årsdagen han - och jag - upplever utan hans smärtor. Utan den dagliga gnagande rädslan att han ska få en smärttopp och bryta ihop. Tack vare de operationer han till slut fick i våras.

Det är fantastiskt. Det är också... ovant.

I stället är det jag som sitter och biter ihop. Kämpar för att inte släppa fram tårarna. Sväljer ner kväljningarna. Skakar av mig svettningarna.

Jag har under vad som kan ha blivit flera, flera veckor nu, haft ont i nacken. Så ont att det blivit massiv huvudvärk av det. Varje rörelse i nacken knastrar som grus. Ja. Grus. Tänk er en grushög på asfalt. Tänk er en sten. Tänk er sen att ni tar stenen och mosar gruset mot asfalten. Så knastrar det i min nacke. Vid varje rörelse. Varje. Och huvudet spränger så att jag inte kan koncentrera mig.

Just nu vet jag inte hur jag ska orka ens de närmaste timmarna. Hur fan ska jag orka morgondagen...?

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Inga kommentarer: