Dagens

Kan det här månne vara den mörkaste veckan på länge? Asså jo, det har varit pandemi och stormning av Capitoleum och krigsutbrott och hela tjotta-balotta men just den här veckan har känts onödigt mörk ändå?

Okej. På det personliga planet har det ju varit katastrof med magen, jag har haft sömnproblem utöver det vanliga, och emellanåt har jag fått KÄMPA verkligen för att komma under 90 mail i inkorgen på jobbet. Lägg till det den ena rapporten efter den andra om hur FÖRJÄVLA tufft det kommer att bli ekonomiskt framåt, och toppa med den här dåren

så är det ju inte jättekonstigt att jag på allvar börjar googla vad som skulle kunna krävas för att få sova från nu från till typ april nästa år. Jag menar, antingen kan man få sova sig igenom både elkris och krig eller också blir det atomvinter under tiden och man dör helt ovetandes i sömnen. Win-Win liksom?

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Men alltså FATTA att jag trots att jag jobbar hemma imorgon har ställt klockan på 05.00?! Jomen det är för att jag har programmerat en maskin med tvätt som blir klar ungefär där. Med elpriset så som det ser ut så måste jag göra så om jag ska hinna tumla också innan det blir för dyrt (nej jag kan inte häng-torka hela familjens underkläder, det har jag varken plats eller tålamod för).

Man skrattar ju lite åt hur SJUKT allt blivit på ändå så kort tid?! 2020-talet kommer ju IKKE att gå till historien som "det glada 20-talet" direkt. Det kommer att skrivas HYLLMETER med texter om hur världen stod i brand och hur diktatorer vann mark.

Fyfan. Mörkret i detta alltså.

När jag fick mitt första barn 2007 kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle behöva uppleva både pandemi och krigshot. I alla fall inte före 15 års ålder. Samma med Dottern. Som kom 2009. De skulle ju få det så mycket bättre var det tänkt. Det är ju alla föräldrars önskemål.

Undrar hur de kommer att se tillbaka på 2020-talet när de blir gamla? Vad kommer de att minnas? Vilka saker kommer att göra störst avtryck?

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Apropå mörker - men hoppla vad positivt det blev här idag då - så har jag kollat på en ny dokumentär på Netflix.

Den var otroligt sorglig måste jag säga. Det är alltid knepigt med dokumentärer av det här slaget. Historierna både fascinerar och upprör, men det finns också alltid en känsla av att man gör intrång och liksom grottar i någon annan människas personliga öde och sorg. Det känns inte bra. Det gör det inte. Därför är det viktigt, tycker jag, att dokumentärer görs med hänsyn till de inblandade. Skippa sensations-journalistik och grafiska utsvävningar. Det har de ändå gjort ganska bra i den här.

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Nejmen nu börjar min medicin kicka in här så nu tror jag att det är bäst att rulla ner gardinen för idag.

Avslutar med en liten godnatt-saga på vägen. Men först EN VARNING! Den är ingenting för KRÄS-MAGADE! Eller för den som har lätt att få mardrömmar!

GoNatt!

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡