Jag ska säga som det är. Det är inte jättelätt att orka just nu. Vi har alla haft flera jobbiga år på raken nu med pandemi, krig och ekonomisk kris bara de senaste tre åren. Jag också.
Jag gick hoppfull in i 2020 efter en turbulent tid med flera jobbstrul för Maken. Trodde verkligen att allt skulle bli till det bättre. Sen vet vi alla vad som hände.
2021 var pandemin i allra högsta grad fortfarande aktuell, men vi hade hittat ett sätt att förhålla oss till den, och vi började få vaccin. Tyvärr mörkades min ork av att Makens rygg gick sönder ännu mer, och jag tvingades att balansera heltidsjobb, 100% ansvar för hus, hem och barn med att hjälpa honom bara att fungera. Han behövde hjälp med det mesta och det föll på mig. På sjukhuset, när han förklarade att han inte kunde ta hand om sig själv och hur 17 skulle det gå då, så svarade man bara att "men du har väl en fru?". Tack och lov var mina chefer och kollegor så stöttande att jag kunde jobba hemifrån och styra tiden själv, men det var enormt slitsamt.
När 2022 kom hade Maken genomgått två ryggoperationer och rehab, och var tillbaka på jobb igen. Vi var alla dubbelt vaccinerade och jag kände att NU lugnar det ner sig! Men så ringde telefonen tidigt i januari. Det var en av mina chefer som hade nyheter. Bolaget hade sålts. Ingens jobb var i fara eller så, det var tydligt. Men jag hade mina aningar om att mitt jobb, med tanke på min roll i bolaget, skulle bli väldigt mycket tuffare. Jag hade inte fel. Och parallellt med allt det som det nya jobbläget innebar, bröt kriget i Ukraina ut, inflationen rusade och lågkonjunkturen blev ett faktum.
Nu är vi i början av 2023. Och jag har ingen extra reserv av ork att ta ifrån längre. Det är jobbigt att bara vakna på morgonen, än mer att komma upp och trampa på framåt. Jag gör det. Och jag har inte för avsikt att INTE fortsätta att göra det. Men det sker varje dag på bekostnad av min kropp. Jag tror utan att överdriva att jag och min kropp åldrats 10 år på den här tiden. Kanske mer.
Jag vet inte hur andra gör för att orka? Jag skulle gissningsvis behöva en riktig lång semester och vara ledig på riktigt. Jag vet inte ens om jag vet hur man är ledig på riktigt längre så det kanske ändå inte skulle passa mig...?
Hur som helst. Jag är trött. Och inte på ett sånt sätt som botas lätt med en lur.
Så vi får väl se hur allting rullas ut de kommande månaderna. Jag är inte super-peppad.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar