Som småbarnsförälder får man snabbt lära sig att finna sig i olika situationer.
Speciellt om man råkar vara den enda föräldern hemma.
Så var det i helgen.
Jag var gräsänka, och hade därmed fullt upp med att få allting att flyta.
Och det gick förvånansvärt bra, måste jag säga.
Jag hann t o m adventspynta och få upp julgardinerna!
Men så helt plötsligt gör sig naturen påmind.
Och då är det inte mycket att göra.
Det är bara att göra det.
Gå på toaletten, alltså.
Och lämna dörren öppen ifall sonen känner sig ensam där ute i hallen.
Och naturligtvis gör han det...
Helt plötsligt sitter man där.
På toaletten.
Med sonen i knät.
Och försöker uträtta naturliga behov.
Det är ingenting med det som känns naturligt, kan jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar