Min son är väldigt nyfiken av sig.
Han pekar hej vilt omkring sig och undrar vad allting heter.
Har man tur hinner man precis uppfatta vad han pekar på och kan ge ett hyfsat korrekt svar.
Ibland får man helt enkelt gissa.
Men det funkar rätt bra det också.
Säger jag nu, ja. Vi får väl se hur det blir när han börjar dagis och pekar på en gunga och säger "Bil" eller något...
Hur som.
I helgen såg han min mage.
Det hände efter toalettincidenten.
(Hoppas att jag inte traumatiserade det stackars barnet...)
Han tittade förundrat på min navel och bara "Vaede?"
"Mammas navel" svarade jag alldeles fantastiskt pedagogiskt.
Han tittade en stund till, körde fingret rätt in i naveln (ja, det gjorde rätt ont kan jag meddela) och bara "Vaede?" en gång till.
"De e mammas navel" svarade jag igen.
Han tystnade och tittade.
Sen lutade han sig fram, tog tag om magen och liksom "fluffade till" lite grann innan han la sitt fina lilla huvud på den.
Som en kudde.
Jag tror jag sagt det förr...
Av barn och idioter, alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar