Jag har ingenting emot att vara motvalskärring.
Inget alls, faktiskt.
Mitt problem ligger snarare i det där med att inte ge vika till slut.
Att liksom stay motvalskärring, helt enkelt.
Facebook, är ett exempel.
Jag har stretat emot länge.
Men så tidigt i somras tänkte jag att "fan, det kanske är kul det där med FB?"
Så jag la upp ett konto.
Och nu är jag hooked.
En annan grejj är det där med TV-serien "Färjan".
Maken började kolla på det där redan från dag 1.
Men jag skulle minsann INTE kolla på "den där skiten"
Tror ni det höll? Nä, såklart inte...
Började kolla för några avsnitt sedan.
Jag tyckte att bartendern Håkan var sååååå pinsam och jag satt och slet mitt hår i förtvivlan.
Fast så hände något.
Jag började plötsligt tycka att han var rätt härlig ändå.
Helt 'clueless' på något sätt.
Det är något med människor som har noll koll och som inte skäms för det.
Det är fan frigörande!
Och igår så hade han ju tappat bort numret till den där tjejen han träffat.
Jag tyckte så synd om honom.
Han var som en liten bortsprungen valp, på något sätt.
Men så hittade han lappen till slut. Och fick en dejt.
Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar