============================================================

onsdag 24 maj 2017

Fin story - om den är sann. Vilket jag hoppas!

R.I.P Sir Roger Moore... 😢





Tom-peng-pung, semesterlängt och en WBW

God Morgon!

Halvdag på hemmakontoret tillsammans med hostig tjej idag då. Hon är feberfri, men hostan hon har gör att hon inte orkar så mycket. Igår hade Pappan försökt ta med henne ut på en cykeltur, men de hade fått vända hemåt igen, för hon bara hostade av ansträngningen. Tror dock att hon är piggare idag. Verkar så. Men eftersom hon har lov nu torsdag-fredag så tyckte jag att det var bättre att hon fick hålla sig hemma sista dagen också, så hon blir frisk på riktigt.

Idag måste vi åka och kika på ny spis. Vi är lite oense om vad vi ska ha. För mig är det helt nödvändigt med dubbelugn, som vi har idag, medan Maken tycker att det viktigaste är att det är en induktionshäll. Man kan såklart köpa en kombination, och få båda delarna, men då får vi hosta upp ungefär 16-18 tusen... *host host*

Lägg till det betalning av semesterstugan i Leksand, veterinärbesök och service av min bil, som alla skall betalas under den kommande veckan, så förstår ni vilket party det är i in pluska just nu... Jeeezz... En får hoppas att skatteåterbäringen kommer snart...


På fredag ska vi på 40-årsfest hos en kompis, jag och Maken. Barnen sover hos kompisar. På lördag ska Bästa Morfar hälsa på, och han kommer redan tidigt för att kunna titta på Sonens sista hemmamatch för terminen. Och på söndag ska Dottern på bowlingkalas.

Sen är det inte långt kvar till skolavslutningen! Herregud vad tiden går... Nu får ju inte barnen sommarlov på riktigt förrän vecka 26, de får gå på fritids fram till dess, men ändå. Bara att slippa läxor och andra måsten är ju härligt för dem såklart. Och för oss, ärligt talat. Just nu är jag i så stort behov av semester så det är helt galet! Semester från jobb, semester från läxorna, semester från aktiviteter, semester från alla måsten egentligen. Och det tror jag att barnen också har.

Men nu ska jag jobba vidare här. Men jag avslutar med en WBW (Way-back-Wednesday) till den här dagen för fem år sen, då det var förskolans dag och jag skickade iväg en Teenage Ninja Turtle och en Pippi Långstrump till förskolan. Det här kan faktiskt vara ett par av mina absoluta favoritbilder på barnen. 😍


Hoppas att ni får en fin dag!

Ta hand om er!

💗💗💗💗

tisdag 23 maj 2017

Stelheten, smärtan och deppigheten - idag flödar positiviteten!! :-D

God Morgon!

Jag provar de här GoodLife-prylarna till frukost numera. En sån där står man sig på ganska länge faktiskt. Har provat olika smaker, och de flesta är faktiskt helt okej. De har alldeles för många varianter med lakrits dock, och dessa skyr jag ju som pesten såklart. Lakrits... vilket äckligt påfund...! 😜

Igår kväll var det fotbollsträning för Sonen igen, och det var ju som vanligt roligt och härligt att kolla på. Tills de avslutade träningen med att stretcha. Alltså MAJGADD vad stela alla ungarna är! De är ju för fan värre än JAG - och då är det illa! Jag är ju som bekant smidig som ett kylskåp, så ni kan ju fatta... Det var faktiskt rätt bedrövligt att se... Så Sonen har av mig fått i uppgift att stretcha varje kväll nu. Först blev han sur och grinig och tyckte att allting gjorde jätteont, men sen gick det lite bättre. Träna, nöta och bita ihop - en vardag för den som vill bli bättre på något, som jag brukar säga.

Sen gick jag och la mig ganska tidigt - halv tio tror jag klockan hann bli. Jag hade haft känningar i magen sedan jag åkte hem från jobbet ungefär och hade faktiskt petat i mig två Citodon under kvällen (inte samtidigt dock). Men det hjälpte inte. Attacken kom som ett oönskat jävla brev på posten... SATAN i helvete vad ont det gör när de kommer! Men igår försökte jag att bara andas mig igenom allting. Inte hyperventilera. Inte få panik. Det gick ganska bra. Tror jag. Jag inbillar mig det i alla fall, även om jag höll på att spy av smärtan ett par gånger.

Jag ville bara att Maken skulle ligga bredvid mig i sängen, för jag blir lite rädd när det händer. Två på varandra följande attacker, och sen gick det långsamt över. Sov sen helt utmattad nästan hela natten. Och i morse var jag trött i kroppen såklart, men värken var borta.

Det är så himla konstigt, det där. Vad ÄR det för något som händer när jag får så där ont? Det är ju över så fort också, så även om man skulle ringa sjukvården så hinner de inte göra något. Maken tyckte att de ska lägga in mig och vänta på en attack, men det kan ju ta månader. Senaste attacken av det här slaget måste ha varit i februari, för jag vill minnas att det var innan vi flyttade ner sovrummet till nedervåningen...? Men jag kan minnas fel...

Jaja... det där är ju en fjärt i rymden om man tänker på de hemska nyheter vi vaknade till i morse. Ännu fler döda i vad som verkar vara en terrorattack. Nu i Manchester. Och inte för att liv ska värderas olika, men när man attackerar ett ställe med överväldigande andel barn och ungdomar på, då är man lite, lite ondare. Tycker jag.

Nä. Jag är VÄÄÄÄÄLDIGT less på det här nu. Krigen. Terrorn. Miljöförstöringen. Den totala avsaknaden av medmänsklighet och respekt som genomlyser varenda hörn av vår planet. Vad håller vi människor på med? Vad är det för värld vi vill lämna efter oss till våra barn? Jag har aldrig någonsin ångrat att jag skaffade barn - de är mina absolut största kärlekar i livet - men hade man vetat då vad det är för skit vi håller på att bygga till dem, kanske man hade tänkt annorlunda? För att bespara DEM det här, menar jag? För jag är inte alls stolt över att vara människa idag. Inte ett dugg. Och det är riktigt deprimerande.

💗💗💗💗


måndag 22 maj 2017

Nämen man är ju gjord av pengar, va. Och energi. Och sömn. Som alltid.





God Måndag!

Här rullar allting på i en aldrig sinande takt. Snart är den här arbetsdagen slut - innan den hann börja, känns det som.

Maken är hemma med hostig liten tjej idag. Febern verkade ha gett sig, men hostan from hell... I vanlig ordning blir det falsk krupp av det, och hon får ont i luftrören när hon andas. Tur vi har Bricanyl hemma numera. Men efter en plågsam kväll igår när hon försökte få i sig hostmedicin, som hon till slut spydde upp pga den vidriga smaken - I don't blame her - så sov hon ganska okej faktiskt. Fram till strax efter fyra. Sen var det kört. Då låg hon inne hos mig och Maken efter det.

För övrigt kan jag meddela att vår ugn pajade igår. Mitt när jag stod och lagade mat så stängde hela spisen av. Jordfelsbrytaren hade slagit ifrån. Efter en del luskande noterade vi att om vi bara körde plattorna på spisen så gick det bra, men så fort jag försökte dra igång någon av de två ugnarna så gick säkringen igen.

Jag vet att jag är superkänslig just nu, och varenda nerv ligger liksom utanpå kroppen, men jag höll på riktigt på att börja gråta. Inte för att det på något sätt var oväntat det som hände - spisen har hängt med länge nu - och inte heller för att jag har några känslomässiga band till vår spis eller så. Jag bara kände att det var en grej till för mycket.

Och JAG VEEEET att jag har det skitbra. Egentligen. Att jag inte har något att klaga på alls. Egentligen. Och att jag är supertöntig och helt ärligt en jävla gnällfis som bara ska skärpa till sig, men just nu känns allting jättejobbigt. Varje litet motstånd, varje liten uppförsbacke, kan få mig att bara känna att livet är jätteorättvist.

Så. Jävla. Dum!

Och så kommer det här precis när vi bokat en liten sommarsemester också, så kassan bågnar ju inte direkt av riksdaler. Men visst. Det här drabbar ju ingen fattig. Inte alls. Nejdå...

 

Men en positiv grej är att jag lämnade bilen på besiktning idag. Och kom tillbaka med guldstjärna! Eller... nä... men inga anmärkningar i alla fall. "Noll hål!" liksom. Alltid bra ju!

Hepp!

💗 💗 💗 💗

söndag 21 maj 2017

Status: Städdag eftermiddag

Tre vändor till Tippen blev det. Dottern följde med första turen, men stannade hemma de andra två.

Nu kan man gå in i garaget igen. Hyfsat. Men framför allt fick Maken ut gräsklipparen, och det var huvudsaken.

Jag har hängt ut två maskiner med tvätt, och den tredje är på väg.

Jag har varit en snabbis till centrum och handlat lite frukt till veckan.

Jag har fikat med Dottern.

Men nu ligger hon här och kokar. Febern vill inte ge sig. Stackars...

Maken gjorde ett par ryck i garaget när han väl vaknade, vilket var strax före lunch ungefär, men fastnade sen i att slipa ett gammalt kakfat jag fick efter Lilla Mamma. Precis sånt där jobb som är skit för hans nacke. Så nu ligger han i sovrummet med ispåse på nacken och mår så illa av värken att han knappt vågar röra sig av rädsla för att kräkas.

Som sagt - välkommen till Haltande Familjen...

Kör vi söndag då!

Arbetsbyxor på.
Garage skall tömmas.
Tippen ska besökas.
Bäst att köra på medan orken finns kvar.

Dottern har för säkerhets skull åkt på feber och hosta.

Maken ligger däckad i smärtstillande.

Sonen drog till en kompis - who can blame him?

Tur att NÅGON håller ställningarna här i alla fall... ;-)

lördag 20 maj 2017

Sug-dagen, so far, i bilder

1. Upp i svinottan en lördag - 06.00 brände larmet av - för att ta sig till Sonens fotbollsmatch. Tack och lov var det cykelavstånd. Däremot kunde konstateras att gårdagens sommarvärme hade mer än halverats, varför man fick klä sig föga smickrande i den fleecefilt man tagit med sig för att sitta på...


2. Man tar med sig barnen till lokala centrumet för att köpa skor. Skoaffären är typ där man hamnar om man levt ett liv i synd. Det är så nära helvetet på jorden man kan komma.


3. Efter shoppingturen - vi fick faktiskt tag i skor utan att Mamman blev kliniskt galen - fick man sig en ofrivillig akrobatisk gymnastikövning när byns begåvningsreserv hade parkerat med arslet och därmed tvingade Mamman att klättra in över passagerarsätet. Och hon fick lära barnen nya svordomar på kuppen.


4. Man lagar lunch till hela familjen. Varma mackor. Mamman själv steker sig en lunchkorv. Men ni vet hur det är att steka korv direkt från frysen - svart på utsidan och frusen på insidan. Snilleblixten är alltså att ställa in stekpanna med korv i den redan upphettade ugnen.

Icke-snilleblixten är att sen ta ut stekpannan bara för att tappa greppet om grytvanten och i stället ta tag i gjutjärns-handtaget på den med bara fingrarna. Resultat: Tre brända fingrar. Positivt: jag har från min svetsande väninna fått en liten flaska BurnFree - räddaren i nöden kan jag säga.


Och ja. Det gör fortfarande ont.
Jätteont.

För att toppa det hela har jag haft ont i magen hela dagen, och har nu också börjat må illa.
NEJ, jag är inte magsjuk. Det är min sjuka mage bara... Ni vet hur det är.

Så allt det där vinet jag skulle pimpla ikväll får ligga kvar i sina flaskor. För den här kärringen kommer att behöva smärtstillande. I massor.

Jävla skit-lördag.

Jo! Sonens lag förlorade den superviktiga prestigematchen mot byns andra 07-lag också.
Såklart.