============================================================

lördag 18 februari 2017

Lördag och Sportlov

God Morgon!

Då Sonen sovit borta i natt var jag ensam först upp i morse. Dottern och Pappan är ju riktiga sjusovare!

Så jag passade på att vika en massa tvätt. Och dricka mitt morgonte. Nu är det grönt te som gäller ett tag. Ska ju vara bra för magen. Och resten av kroppen. Att meter ballade ur HELT i torsdags tänker jag inte lasta mitt gröna te för, även om jag började dricka grönt te i onsdags... Nä, jag tror att det mer handlar om återförandet av gluten...

Hur som.

Mår bättre idag, och ska försöka ge mig ur på en långpromenad idag. Och så ska jag handla en present. För ikväll ska vi till grannfrun som fyller år.

Nu har de vaknat där uppe! Så jag smiter upp till dem nu!

Fridens!

fredag 17 februari 2017

Det här blir årets längsta dag. Lätt.

Äntligen, äntligen Fredag!

Alltså... idag är jag så vansinnigt trött. Jag sitter och stirrar på skärmen och orkar inte hålla ögonen öppna. Jag läser ord, men jag fattar dem inte...

Jag hade en väldigt jobbig natt, kan jag säga...

Jag har haft ont i magen ett par dagar. Inte superont sådär, men jag har känt i flera dagar att det inte är okej. Molande värk. Brännande känsla. Olustkänsla. Jobbigt. Men eftersom det hållit på i ett par dagar var jag ganska säker på att det skulle gå över av sig självt.

Det gjorde det inte.

När jag låg i sängen och kollade på "This is us" så kom det plötsligt en sån där attack - en sån jag inte får sådär jätteofta längre. Den bara kom från ingenstans, kändes det som. Men det är så den här skiten funkar. Det tar 30-90 sekunder, sen sitter (eller som igår - ligger) jag där och bara hyperventilerar och spänner varenda muskel i kroppen. Igår kämpade jag som ett djur för att inte hyperventilera och för att i alla fall försöka slappna av. Det gick väl inte jättebra. Det gick bättre än förra gången, för det började aldrig domna i fingrar och tår, och även om det susade i öronen så kände jag att jag inte skulle svimma i alla fall. Men det var inte någon picknick direkt.

Men så släppte det efter en liten stund, och jag andades ut. Jag var genomsvettig och darrade i hela kroppen, men smärtan hade lämnat.

Trodde jag.

Efter tio minuter ungefär kom skiten tillbaka - ännu värre - och då hade jag svårt att andas. Maken försvann iväg och kom tillbaka med sina tabletter. Jag hade redan tagit två Citodon under eftermiddagen/kvällen, så jag var livrädd. Men... jag föll till föga, och tog en av hans tabletter.



Jag sa till honom att "om jag dör nu är det ditt fel, och då ska du få fan för det!" 😂

Sen släppte smärtan. Och kom tillbaka en gång till. Då var Maken på väg att ringa efter ambulans, men jag fick fram att han skulle låta bli. Inte för att jag inte hade ont eller så, men jag vet ju att det kommer att vara över innan de kommer, så varför ens ringa? Uppta en ambulans som kan hjälpa någon annan, och dessutom skrämma livet ur barnen på kuppen? Nej tack.

När smärtan sen släppte, ville jag bara somna. Jag antog att om jag bara somnade så skulle det inte bli några fler attacker. Och jag hade rätt. Jag somnade, och även om jag sovit oroligt och varit väldigt mosig i skallen de gånger jag har vaknat, så kom inte smärtan tillbaka i alla fall.

Så idag är jag trött av två skäl. Dels blir jag helt mörbultad i hela kroppen när jag får sådana här attacker, och dels så blev det ju ganska dåligt med sömn. Dessutom känns det som att hela skallen består av vakuum idag, vilket jag antar beror på trötthet i kombination med tabletterna, så jag vill faktiskt bara gå och sova och lägga den här skiten till handlingarna nu.

Bajs-mage.

torsdag 16 februari 2017

Torsdagstankar

Igår började Maken fixa med sovrummet. Spackla lite. Slipa lite. Och idag har han jätteont i ryggen. Såklart... Det är lite så det är hemma hos oss. Så länge ingenting annorlunda händer, ingenting sticker ut, ingenting utöver det vanliga händer, så går det hyfsat bra. Men bara minsta lilla avsteg och det blir kaos. Det kan bero på ett frivilligt arbete - som att jobba med sovrummet - men det kan precis lika gärna bero på att vädret slår om och det blir svinkallt helt plötsligt.

Det hela gör ju att helt oavsett hur mycket han VILL hjälpa till hemma, med matlagning, veckohandling, tvätt, städ, läxor, skjutsande till träningar och kalas och gud vet allt, så är det inte alltid det funkar. Vilket gör att jag alltid måste utgå ifrån att jag måste göra allting själv. Det blir oftast så också, men självklart inte alltid. Men jag måste som sagt alltid planera för det. För jag kan aldrig vara säker på att Maken är pigg nog att dra det där strået till stacken när det väl måste dras. Så ärligt talat är det kanske inte jättekonstigt om jag tycker att det bara snurrar runt i skallen emellanåt...

Jag vet att jag låter gnällig och så, och det kanske inte är vad ni vill läsa här, men det är min blogg - min ventil - och ibland måste jag få pysa lite här. För jag vill inte pysa hemma.

En sak som man sällan pratar om, men som är superjobbig när det kommer till att leva med en person med ständig smärta, är att man egentligen aldrig själv får må dåligt. Vara trött. Eller ha ont. För ärligt talat, hur ont jag än har, och hur trött jag än är, så har han det alltid värre. ALLTID. Och så är det ju. Vem är jag att klaga, liksom?

Nu har han aldrig någonsin sagt något sådant till mig, tvärtom så är han noga med att se, trösta och stötta mig i mina dåliga perioder, men det finns ändå alltid med en. Jag tillhör väl helt enkelt generationen som fått med sig "klaga inte - det finns de som har det mycket värre" - inställningen med bröstmjölken.

Men jag jobbar på det. För det måste faktiskt vara okej att må dåligt ibland. Hur illa andra människor än har det, så måste det ändå vara okej att känna det man känner. Eller?

onsdag 15 februari 2017

Lite om idag. Lite om igår.

God Morgon!

Tillbaka på kontoret igen. Det är skönt på många sätt faktiskt. Visst älskar jag mitt hem och mitt hemmakontor, men jag saknar kollegorna om jag är borta för länge. Jag har så himla bra kollegor! :-)

Idag köpte jag grönt te. Jag ska skippa det svarta teet ett tag och prova grönt. Det ska väl vara ganska bra för kroppen? När man har problem med magen så är ju inte vanligt svart te så jättebra, så jag tänkte prova grönt ett tag. Hoppas att det funkar.

Jag har ju börjat äta glutenprodukter igen. Sakta men säkert. Det går sådär. Jag har haft mer ont i magen på sistone, men jag hoppas att det rör sig med om en övergångsfas. Man måste ju testa i alla fall.

Igår på Alla Hjärtans Dag firade vi med god middag och efterrätt. Jag hade gjort små hjärtegodis-påsar till familjen, och barnen fick varsin tidning i present. Sonen en speltidning med Pókemon-tema och Dottern fick en "Min Häst". De blev jätteglada! Barnen gjorde fina teckningar och fint pyssel, och Maken kom hem med en jättefin blombukett till hela familjen.


Sonen bara: "Åh Mamma... du är så himla bra på att baka...!"
Jag fick krypa till korset: "Tack! Men vet du... det är inte jag som bakat muffinsen. De är köpta..."

😂 😂 😂 😂 😂

Idag ska jag åka och hämta de nya tapeterna, för Maken tänkte börja så smått redan ikväll. Det ska bli så himla kul att se hur sovrummet blir sen!

Ta hand om er!

KRAM!


tisdag 14 februari 2017

Vååååååååååååååår! :-)


Lunchade med Sonen ute i uterummet idag.
Det var varmt.
Varmt och skönt.
Och nu har vi - han och jag - bestämt att vintern är slut, och att våren är här för att stanna.
Det känns väldigt skönt att vi tagit det beslutet nu.
En gång för alla.
Varsågoda för det, förresten!

😊

Vobb-tisdag och ett tips

God Tisdag!

Sonen är mycket bättre idag, men han får ändå vara hemma idag. Två dagar med antibiotika är nog bra grund, så i morgon hoppas jag att han är bra nog att gå till skolan. Han är ju pigg, så det är supertråkigt för honom att vara hemma. Det är ju inte som om han hade haft feber och legat utslagen, utan han är lika pigg som vanligt. Han har bara stora utslag på hakan, och halsen är svullen. Sa jag att de frågade igår, hos läkaren, om han var vaccinerad mot påssjuka - så svullen såg han nämligen ut!!

Men efter bara en dag med antibiotika har han blivit betydligt bättre som sagt, så det är skönt.

Men idag är det vobb i stället för vabb. 😊

Igår kväll satt jag på föräldrarådsmöte på skolan mellan 19.30 och 21.00. Det var tur att jag tog en lur på soffan på eftermiddagen, annars hade jag aldrig orkat... Det var ett bra möte, mycket information och mycket att prata om. Men jag hann ädå inte ta upp den viktigaste frågan jag hade...

Jag måste jobba vidare här, men jag ville tipsa er om att se det här reportaget hos Aftonbladet: "Flickan bakom pansarglaset". Reportaget är ca 22 minuter långt, men det är värt att titta på. Gör det - så kan vi väl diskutera sen vad tusan det är för fel på landets sociala skyddsnät för barn...?!


Se reportaget här


Vi hörs igen!

måndag 13 februari 2017

Jag. Varje dag.


Nu är jag inte alls unik med min avgrundströtthet i det här mörklagda landet, och det påstår jag inte heller. Jag är bara så rakt igenom dödligt trött på att vara trött. Att inte ha ork och energi att hålla igång en hel dag utan att tappa balansen. Att behöva läsa ord om och om igen för att förstå deras innebörd. Att svälja illamåendet och utan framgång försöka massera bort huvudvärken.

Jag är trött bara.
Trött.