Jag tittar inte på På Spåret eller Allgång på Skansen. Jag dricker inte kaffe om jag kan välja te. Jag lyssnar inte på Melodikrysset. Jag använder inte broddar och jag tycker att Rockband och Guitar Hero är ganska roligt. Jag har på det hela taget länge tyckt att jag lyckats hålla tantifieringen på betryggande avstånd. Men se, där hade jag fel!
Det är de små förändringarna som kommer smygande som man vara vaksam emot. Som t ex att alltid sätta på förkläde när det är dags att laga mat eller baka, för 'det är ju dumt att skita ner'. Eller det där med plastburkar. Jag gick på mitt första Tupperware-party för knappt två månader sedan, och har tills idag hunnit med ett till. Jag handlade på båda.
Jag har alltid skrattat lite gott åt min mamma som varje gång vi ses sträcker över någonting hon köpt 'när det var billigt'. Det kan vara maskindiskmedel i storpack, blöjor eller gympadojjor. Så otroligt charmigt tantigt, på något sätt. Nu kan jag komma på mig själv att läsa reklambladet för Överskottsbolaget och tänka att 'det är nog dags att fylla på förrådet av tvättmedel, disktrasor eller sopsäckar'. När jag handlat detta, och naturligtvis mer därtill, kan jag känna stolthet att jag handlat så smart. Jag skrattar inte åt min mamma längre.
Så kom Halloween. Även i år. Jag tillhör den tappra skara som ser till att ha godis hemma ifall det kommer några barn och knackar på dörren. Det gjorde det. Klockan 21.40. Jag stod iklädd pyjamas i badrummet och borstade tänderna. När jag öppnar dörren står det två tonårstjejer utanför dörren och bara 'bus eller godis?'. Vad gör en cool tjej i 30-årsåldern då? Hon säger 'Bus!' och inväntar att bli skrämd, alternativt häller massor med godis över dem. En tant, däremot, spottar ut orden 'Mä! Hur gamla är ni egentligen? Är det inte bara 5-åringar som håller på me' så'nt här?', självklart med tandborsten fortfarande hängande i mungipan. Tantifieringen är därmed komplett. Cirkeln är sluten. När jag insåg fakta vände jag snabbt inåt, hämtade allt godis jag hade och formligen kastade det efter de stackars tjejerna som garanterat tänkte att 'fy fan, det där måste ha varit gatans skräck!'
Så det är bara att inse att Tant version 1.0 redan har installerat sig själv, och det är dags att göra en uppgradering. Eller nedgradering, snarare.
2 kommentarer:
Hejsan min underbara svägerska!
Åhhh vad härligt att läsa din "Tant version 1.1"!!! Jag som är lite äldre än dig, eller, man slutar ju att fylla år efter 25, är det inte så..?, känner motvilligt igen mig i din version och skrattade så att tårarna kom!! Åhh så skönt med ett gott skratt!!!! Känner igen det mesta faktiskt eftersom jag också är småbarnsmamma med all virrighet som tillkommer... Men, det var ju ingen som sa att man bllir virrig när man blir mamma..eller så ville man inte höra på det örat..!
Jag ser med spänning fram emot att få läsa din blogg gumman!
Puss och kram från svägerskan!
svägerskan: vad skönt att du kände igen dig! det första jag kastade ur mig när jag stängt dörren och sprungit in till maken var - "men shit, jag har blivit din syrra!" och så asgarvade vi! ;-)
Skicka en kommentar