Nu i juletider har det börjat pratas och bloggas alldeles fantastiskt mycket om julklappar på jobbet. Så jag vill inte vara sämre. Nu när jag kan räkna mig till de arbetandes skara igen, menar jag.
Här har man listat några av de värsta julklapparna.
http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article3742508.ab
På ett tidigare jobb jag hade fick jag ALLTID sköta det där med julklappsinköpen. Jag hade egentligen bara två krav på mig: beloppsgränsen (Skattmasen ska ha sitt annars) och att det skulle vara något med företagets logga på, gärna broderat. Tjena! Då snackar vi handdukar, kläder eller möjligtvis en väska. Möjligtvis.
Gissa hur många skjortor, fleecetröjor och träningsoveraller med företagsloggan som åkte i soporna när vi flyttade? Jag tappade räkningen, men säkert 5-6 stycken. Lätt! För trots att jag ofta åkte på den otacksamma uppgiften ska ni inte tro att det blev rätt storlek. På den tiden var jag liten. Mycket liten. Framför allt kort. Nu är jag kortare. Och Small var för stort... Kul...
Så fruktansvärt otacksamt jobb det där, och eftersom jag på något sätt ändå förväntades umgås med mina kollegor även efter julklappsutdelningen tyckte jag att det var rätt jobbigt. Jag skämdes. Så ett år sprack det för mig. Jag kommer inte ihåg vilket år det var, eller vilket tygstycke det handlade om, men när chefen säger till mig att "jaha, då tar väl du tag i årets julklapp som vanligt" så blev jag 5 år ungefär. Stampade i golvet och bara "Neeeej!". Jag tror till och med att jag sköt ut underläppen också. Gud så moget!
Jag köpte julklapparna det året också, liksom varje år fram tills dess att jag slutade jobba där. Det gäller att stå på sig. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar