Vi brukar köra med varannan-dag-principen hemma. Alltså att vi turas om att lägga sonen. Inte för att det är sjukt svårt att lägga honom, men det kräver ändå lite tid. Och tålamod. Massor av tålamod.
Igår var det min tur. Hur jag än gjorde så ville han inte somna. Han låg och ömsom sjöng, ömsom ropade på mig. Och så fälldes en tår med jämna mellanrum, och man fick rusa upp för trappan och börja om från början. Han somnade till slut. Det tog 40 minuter. Och vid det laget var jag ganska less.
Ikväll är det makens tur. Då ska jag krypa upp i soffan och kolla på de desperata husfruarna som härjade på Kanal5 i tisdags. Det är riktigt skönt att kunna spela in program man inte orkar se. Sådana som börjar för sent. Dvs alla program som börjar efter halv nio på kvällen.
Shit vad jag börjar bli gammal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar