Det blev visst inte så mycket julefrid.

Makens värk i öronen vägrade ge med sig i går. Spelade ingen roll hur mycket värktabletter han tryckte i sig. Ingenting hjälpte. Efter flera samtal med Sjukvårdrådgivningen fanns bara ett alternativ kvar - vi var tvungna att packa in oss i bilen och åka till akuten. Japp. Så blev det. Tack och lov hade jag mor och svärmor här, så de fick ta hand om kaoset hemma. Se till att sonen somnade och sov tryggt. Ta ut vovven på promenad. Laga mat, plocka undan... ja... ni vet. Vi var hemma igen vid midnatt. Då var maken så illa däran att han inte var kontaktbar. Jag fick leda honom upp till det mörka, tysta sovrummet och bara hoppas att det skulle ge sig snart. Inte mycket sömn för någon av oss. Vid femtiden i morse sprack trumhinnan.

Så där blir det ibland. Saker och ting går inte alltid som planerat. Men vad gör man?