Har jag förresten sagt att jag fick en komplimang härom veckan?
Ja, alltså... min man ger väl iofs komplimanger lite titt som tätt.
Men jag menar, en komplimang från en helt främmande människa.
Har jag sagt det?
Det var förra onsdagen.
Jag minns det som igår.
Jag sprang omkring som en yr höna och skulle införskaffa både det ena och det andra till kontoret.
Hämta tavlor.
Köpa pepparkakor, russin och mandel.
Och glögg.
Med en (ja, du läste rätt - 1!) flaska vinglögg i näven kommer jag fram till fabror Komplimang i kassan.
Och möts av:
"Kan jag få se din legitimation, tack?"
Ingenting kan väl vara så självförtroendehöjande som att få visa leg på Systemet när man är en 33-årig småbarsmamma?
4 kommentarer:
Han frågade inte snyggningen på 21 år bakom dig då..? Hahaha...
Nae... jag tror inte det... för det stod en ärrad herre i 60-70-årsåldern bakom mig.
Han behövde inte visa leg, by the way... ;-)
Ja, jag ser då ingen skillnad på dig nu och för 15 år sedan. Och det är menat som en komplimang.
SysterYster - Din härliga, vackra, underbara, fantastiska människa! ;-)
Skicka en kommentar