Hemglass, någon?

I natt hade jag en jävligt sjuk dröm, måste jag säga.
Helt bananas.
Jag drömde att jag var en så'n där personlig assistent i Hollywood.
En PA, liksom.
Alltså, en så'n där som hjälper nå'n kändis med hela deras liv.
Eller i alla fall den del av ett liv som får plats i en iPhone.

Jag tror att det skulle passa mig, faktiskt.
1. Jag gillar att hålla ordning. Var sak på sin plats, liksom.
2. Jag gillar tanken att vara ansvarig för nå'ns liv så där. Det är makt! ;-)
3. Jag gillar det där med att hänga med kändisar. I alla fall Hollywood-kändisar. De verkar ju helt galna!

Så det var väl en bra dröm, kanske ni tänker?
Jo, det var det väl.
Tills jag insåg vem min "klient" var.
En icke-alls-kändis som redan på sin tid var extremt överskattad.
Och som inte gjort ett jävla dugg sen "sin tid", och knappt ens då.
Vem?

Vanilla Ice!

Hur sjuk måste inte jag vara?!
Det var första gången på länge jag vaknade med en suck av lättnad när klockan ringde 05.30.