Jag har ju både en och två gånger gnällt över det där med vintervädret. Tycker liksom att är det jul så är det ta mig tusan jul, och då ska det vara kallt, och snö! Och i helgen kom kylan i alla fall. Inte så mycket snö, kanske. Men lite morgonfrost fick vi i alla fall. Och det var då jag kom på det. Jag hade visst glömt bort den där lilla rynkan.
FAN vad jag hatar att skrapa rutorna på bilen!
Två saker, minst, gör att jag hatar detta.
1. Alla skrapor jag någonsin provat är sååå jävla dåliga! Jag skrapar och skrapar, men rutan är lika isig i alla fall. Jag avvisar naturligtvis alla påståenden om att det är skit bakom spakarna och felaktig skrap-teknik som ligger bakom! Jag menar, hur svårt ska det behöva vara?
2. Med mina ca 162 cm över havet tillhör jag kanske inte toppskiktet när det gäller längd. Det gör det väldigt, väldigt svårt att nå mitten på framrutan när man skrapar. I min bil (bilen på bilden är makens) har jag en skrapa med teleskop-skaft eller vad det nu heter, och då når man i alla fall ganska bra. Men jag fick inte gå in och hämta den, för maken använde den som förråd för icke-inslagna julklappar. Så jag fick hålla till godo med en liten skit-skrapa från Biltema. Det enda sättet att nå mitten av rutan i det läget är att på ett så graciöst sätt som möjligt lägga sig raklång över hela motorhuven. Jag är emot detta av flera orsaker. T ex är bilen så jävla skitig så jag skulle behöva dra på mig blåstället först. Dessutom skulle jag överdriva grymt mycket om jag sa att jag hade någon som helst erfarenhet av att likt ett kattdjur smidigt klättra upp på och hålla mig kvar på en motorhuv. Jag menar, behöver man inte ha extra-knäckt på show-girl på en bilmässa för det?
Så det hela slutar alltså med att man på grund av nr 1 och nr 2 ovan gör så gott man kan. Skrapar det man når. Sen får man krypa in i bilen och med en pose mer likt Quasimodo försöka titta ut genom den lilla, lilla renskrapade ruta som nu finns längst ner på framrutan medan man långsamt rullar iväg på äventyr.
Men annars är jag glad över väderomslaget. Jag lovar!
2 kommentarer:
Hahaha...motorvärmare?
Ahh!! Huvvet på spiken! ;-)
Men grejjen är att min bil står i det varma, torra härliga garaget, så i normala fall är det inget problem. Det är Makens bil som står utomhus, så det projektet välter jag med frostig skrap-hand över till honom...! ;-)
Skicka en kommentar