Snilleblixt!

Vi har satt upp staket runt hela vår tomt. Dels har vi stängsel där vi har buskar, och sen har vi två delar som är rött vanligt trästaket. Där vi har trästaket har vi också satt upp grindar. En på framsidan, och en på baksidan. Detta innebär att tomten är inhägnad i sin helhet. För Doggen. Men barnen, dom tycker inte att det är sådär vidare värst svårt att öppna en hasp på en grind. Sonen har ju fattat reglerna, men Dottern prövar gärna lyckan lite då och då. Öppnar grinden och springer rakt ut i gatan. Till Mammans och Pappans stora förtret. Hon har bjudit på ett antal hjärtan i halsgropen den här våren, kan jag säga.

När vi kommer hem från dagis är det ganska vanligt att Sonen vill vara inne, och Dottern vill vara ute. Själv vill jag helst bara sitta ner och göra ingenting, oavsett det är ute eller inne. Men jag måste oftast börja med maten, och finner mig således inomhus.

När Dottern så vill vara kvar utomhus och leka kan det bli lite jobbigt för mig, eftersom jag gång efter annan måste springa efter henne och stoppa henne innan hon öppnar grinden.

Men idag kom jag på hur jag ska göra för att undvika detta i framtiden!

Man sätter helt sonika igång varsin vattenspridare. En vid grinden på framsidan, och en vid grinden på baksidan. Dottern går inte ens i närheten, och jag kan koppla av. Nästan som koppel. Fast ändå inte liksom.

Prima! :-D