Det här med samtal från dagis, alltså

Sitter djupt försjunken i jobb när telefonen ringer. På displayen kommer texten "Dagis" upp. Då vet man ju... Då är det något fanskap på gång.

För någon vecka sedan när det hände och jag svarade med darrande röst så hörde jag fröken rabbla orden: "Hejhonärintesjuk!" innan jag knappt hunnit blinka. Den gången hade Dottern fått häftmassa i håret, och man hade kämpat med att få bort det sista, men man var till slut tvungen att ta fram saxen, och man ville veta om jag tyckte att det var okej. Som att det hade varit ett alternativ att låta ungen springa runt med klägg i håret tills det vuxit bort. Men det var en fin gest, det var det.

Nu ringde telefonen igen. "Dagis". HEL-VETE!!

Man berättade att Dottern hade gråtit i princip oavbrutet sedan jag lämnade henne i morse. Hon var ledsen när hon stod och vinkade i fönstret, det var hon. Men jag utgick ifrån att hon hade slutat ganska snabbt. Som vanligt.

Men det var inte som vanligt idag. Hon hade gråtit och varit otröstlig. Hon hade bara slutat en kort stund när de satt i soffan och läste en saga. Sen var det dags igen.

"Är det något på gång?" frågade de mig.

"Ja, inte tusan vet jag! Jag är väl ingen doktor, heller!" ville jag skrika. Men det är ju inte frökens fel, så det hade ju varit skitdumt av mig. I stället frågade jag henne om Dottern var varm, men det var hon inte. Hon visade egentligen inga tecken på att vara sjuk. Bara trött.

"Har hon sovit dåligt i natt?" frågade de mig.

"Nä... hon sov som en stock hela natten. Som vanligt." svarade jag. "Men vad är det ni säger? Behöver jag komma och hämta henne, eller vad?" frågade jag.

Och här någonstans blir det knepigt. Om ett barn är sjukt - då kan, nej SKA, pedagogerna kräva att barnet hämtas omgående. Men om ett barn är lite ur gängorna - vad gäller då? Om barnet är trött? Har en dålig dag? Kan man på förskolan då kräva hämtning av barnet, eller ingår det i uppgiften för en pedagog att möta individen på den nivå som råkar gälla för dagen?

Man skulle ju önska att det vore så, men jag gissar att med tre vuxna på en barngrupp som är 20+ i antal så är det inte möjligt. Därför ringer man föräldrarna. Och lirkar. Och utan att direkt be eller kräva så hoppas man att föräldern till slut ska känna att "okej, jag hämtar". För systemet är ohållbart annars. Det finns inte plats och utrymme för det barn som inte orkar hänga med en dag.

Jag säger inte att min Dotter inte är på väg att bli sjuk. Det kanske hon är. Hur ska jag veta?

Jag vill bara försäkra mig om att det inte bara handlar om "jag saknar mamma och vill vara hemma och mysa". Det är ju såklart svinhärligt på många sätt. Men det är ju ohållbart om barnen lär sig att det är så världen fungerar.

Det har tyvärr hänt både en och två gånger att de ringt från dagis och sagt att jag måste hämta pga att "de inte är sig själva". Och sen när vi kommer hem så visar det sig att de bara har haft tråkigt på dagis. Eller att de vill hem för att det är mysigt hemma.

Så jag bad dem att avvakta lite idag. Dottern låg ändå och vilade i en soffa. Kanske behöver hon bara det? Och så kan de väl ringa igen om det inte hjälper - för då kommer jag naturligtvis direkt!

Och nu sitter jag här med ont i magen.

Tänk om hon ÄR på väg att bli sjuk?

Tänk om pedagogerna tycker att jag är en SKIT-förälder som inte verkar bry mig?

Det här med samtal från dagis, alltså...

Älskade lilla skit-unge...!