Okej.
Så det har under dagen framkommit att andrepiloten på det kraschade planet högst troligen har gjort detta illdåd medvetet. Kraschat ett flygplan och tagit mängder med människor med sig in i döden.
Det hela är så ofattbart att det inte går att hantera och beskriva. Jag mår fysiskt illa och tänker på de människor som mist sina liv, och deras familjer och vänner och alla andra som påverkats av det här.
Men med "alla andra" menar jag faktiskt också sådana som var nära och kära till andrepiloten. Hans föräldrar, till exempel. Jag tänker att detta måste vara det mest fruktansvärda man kan vara med om som förälder. Att inte bara förlora sitt barn, men förlora sitt barn på detta sätt.
Och som brukligt är i sociala medier så börjar ju dreven direkt. Det är hemska ord som skrivs överallt. Och jag förstår det. Folk är arga, ledsna, frustrerade och vansinniga på denna människa. Med rätta!
Problemet är bara det att det finns människor som älskade den här andrepiloten. Och att de ska behöva läsa/höra vissa uttryck om deras son, mitt i allt det hemska de måste bearbeta, är ju något man skulle vilja låta dem slippa. Jag tror ingen klandrar hans föräldrar så mycket som hans föräldrar. Och människor i sociala medier talar om deras son. Deras barn.
Så jag la upp en kort text på twitter där jag påminde om att vi ska komma ihåg att han också hade familj och vänner som älskade honom, och att vi alla borde tänka på att filtrera våra ord en sån här dag.
Och Wow...
Vilka påhopp JAG har fått nu...
Jag försvarar tydligen den här människan och hans agerande.
Jag bryr mig tydligen inte alls om de människor som förlorat sina liv på grund av den här människans ofattbara handling.
Jag är dum, korkad och ignorant.
För att jag alltså försöker föra fram ett lite, lite lugnare tempo i våra ord på nätet. Av omtänksamhet för de som HAN lämnade kvar. Men det får man tydligen inte göra. För om man visar omtänksamhet mot de som HAN lämnat kvar, så gör man tydligen inte de mot de som dog och deras familjer.
För det ena utesluter tydligen det andra.
Och världen är tydligen svart eller vit.
Och man måste tydligen inse att nätet är fullt av människor som VILL missuppfatta det man skriver.
Det har jag insett nu. Den hårda vägen.
Tror att jag ska twittra om fjärilar från och med nu.
Bara bra saker om fjärilar.
Inte ha några åsikter.
Inte tycka något.
Bara konstatera att "fjärilen är blå".
Inte "fjärilen är vackert blå", för då kommer någon att rasa.
Heja sociala medier...
Heja människan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar