Ja, nu är vi tillbaka i rygg-helvetes-träsket igen, då... Makens rygg har lagt av igen. Han har så fruktansvärt ont. Idag kunde han knappt ens gäspa utan att det högg till i ryggen! Tänk er det! Att leva så! Det är fan ingenting jag ens önskar min värsta fiende, kan jag säga!
Vi tror och hoppas att det är hans nya medicinering som gör att det blir så här, och att det handlar om att "det blir sämre innan det blir bättre", så att säga. Han behöver ju medicineras mot kramperna i ryggen innan de kan utföra själva behandlingen. Vet inte om jag nämnde vad de ska göra, men de ska ner med nålar i de små musklerna som sitter mellan kotorna i ryggen och skicka in elstötar för att aktivera de där musklerna. Och det behövs tydligen, eftersom de musklerna har förtvinat på Maken. Det är tydligen väldigt vanligt med whiplash-patienter, berättade de på Smärtkliniken.
Så. Ja. Vi hoppas som sagt att det här inte är det nya livet. Om vi säger så... :-(
Så nu är det dags att sätta på sig Trollerihatten igen och utan att klona sig själv hinna med allt ändå. Jag vet inte exakt hur det ska gå till, eller ens om jag kommer att fixa det, men jag får ju liksom bara göra så gott jag kan. Men... jag är skeptisk... Tyvärr...
Och med det - nu måste jag jobba! Tappade nästan 1½ timma i morse när jag skjutsade Maken till jobbet, och tappar ännu mer i eftermiddag när jag ska hämta honom. Men så får det bli. Jag får jobba hemma ikväll eller så.
KRAM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar