============================================================

onsdag 2 september 2015

Gammal vs. Ung

Sedan jag fyllde 40 - och ärligt talat lite innan det hände också - har det blivit legitimt att skämta om att jag är gammal. Och det är ju i 99 fall av 100 YNGRE personer som gör det. Såklart. Men det roliga är ju att t ex min chef ibland slänger ifrån sig en kommentar - alltid med glimten i ögat, vi har känt varandra i 19 år nu så vi vet var vi har varandra - men han fyller ju trots allt FEMTIO i januari. Vad är liksom upp med det?! Haha!!

Jag säger till honom: "Vet du - tråka på, det gör iiiiiingenting! Dra på nu allt du kan. I sex månader. Sen har jag NIO OCH ETT HALVT ÅR på mig att tråka tillbaka! Moahahaha...!!"

Men jag har ärligt talat inte åldersnoja. Jag känner mig ganska komfortabel med att ha fyllt 40 år. Mestadels i alla fall.

Men så ibland, när jag kommer på att jag jobbat 21 år redan, och den där tanken att "jodå, jag ska hitta på något annat, plugga och bli något - när jag blir äldre" kommer farande... Jamen då känner jag mig faktiskt gammal.

Samma sak när jag tänker att jag aldrig mer kommer att vara gravid och uppleva den fantastiskt underbara, magiska första tiden med bebis igen. Visst... jag KAN bli gravid ett tag till i alla fall, men det är väl ingenting jag planerar. Och nä  jag kommer på att den tiden är förbi... Då känner jag mig gammal.

Men jag är ändå nöjd med mitt liv. Jag är gift med en man som älskar mig och som behandlar mig med respekt och kärlek. Vi har två fantastiska, friska barn. Vi har båda jobb som, även om ingen av oss är överbetald, gör att vi kan bo i ett hus vi tycker om, köra två bilar, åka på semester, ha kalas för barnen och ha ett socialt liv med vänner. Vi är friska - bortsett från en kajko mage och en pajad rygg, som ju är problematiska, men det är inte farligt för oss.

Så nej, jag har inte noja. Även om det kan låta så ibland. Det är mest jag som raljerar, ska ni veta. ;-)


PS:
Angående det här med gammal och ung!
Samtal igår vid middagbordet:

Sonen: Mamma, du ser ju UNG UT!
Jag: Nämen! Ojsan! Tack!
Sonen: Ja! Alltså... du ÄR gammal, men du SER ung ut...

Okej... Tack...? Tror jag...?

:-D

Inga kommentarer: