Lucka 2: Något jag är rädd för

Alla är rädda för något. Och några är rädda för allt.

Det skulle vara lätt att skriva att jag är rädd för att något ska hända min familj. Att det ska bli krig. Att vi blir sjuka. Att vi ska dö. Men det är ingenting speciellt just för mig, det lever nog alla med. Även om det inte är en rädsla som påverkar vardagen.

Jag har många andra rädslor. En del är rationella (som rädslan att drunkna, vilket gett mig rädslan för vatten) och andra är såklart mindre rationella. Jag är till exempel rädd för getingar. Och ja, det är väl i och för sig rationellt att vara rädd för något som faktiskt har potentialen att göra dig illa. Getingar sticks. Men jag är inte allergisk, så jag behöver inte frukta för mitt liv. Jag har aldrig, till skillnad mot min man, blivit stungen av ett helt gäng getingar på en gång och på det sättet utvecklat någon form av fobi. (Jag har blivit stungen en gång i hela mitt liv. Det gjorde jätteont. Sen gick det över. Och jag fick dessutom glass efteråt.) Det är helt enkelt bara så att getingar kan stickas, det gör ont, och jag vill inte få ont - så därför är jag rädd för dem. Logik, i det lilla ändå.

När jag var yngre var rädslan mer offentlig, om vi säger så. Om jag hörde ett surrande någonstans stelnade jag till som en pinne och började i panik att se mig omkring för att se VAR det hemska kreaturet befann sig. Och var den någonstans inom en radie av tre meter från min kropp så sprang jag! Vilket blev väldigt löjligt, inser jag ju såhär i efterhand, när jag som liten rev ner både middagsbord och picknickkorgar när vi satt och åt middag, eller var på stranden.

Jag är fortfarande rädd för getingar. Det är jag. Men nu som vuxen har jag ändå, för att inte föra vidare det hela till mina barn, försökt att lägga band på mig lite. Jag tycker själv att jag blivit ganska bra på att sitta still och bara lite nonchalant vifta bort en geting som försöker sätta sig på min middag. Även om det är totalt kaos inuti mig. Jag dödar heller inte getingar som tagit sig in, utan försöker så långt det är möjligt att lotsa ut dem i det fria igen. Jag kan fortfarande sätta av i full galopp om det visar sig att en geting landar på min kropp. För rädslan att den ska krypa in i kläderna är fortfarande TOTAL!!