Lucka 3: Jag och min bror

Jag har den fantastiska fördelen att ha TVÅ bröder. En storebror och en lillebror. Min storebror och jag har både samma mamma och samma pappa, men med lillebror så delar vi bara pappa.

Min lillebror är nio år yngre än jag, så när vi växte upp så var han ju inte... hur ska jag uttrycka mig... han var inte sådär jätterolig att hänga med, ärligt talat. Men det är ju skönt det där när man växer upp och inser att ju äldre man blir, desto mindre roll spelar nio års skillnad. Idag har jag och min lillebror fin kontakt. Och jag är tacksam som tusan för det.

Min storebror och jag har bråkat mycket under uppväxten. Vi har alltid varit väldigt olika, och medan man som vuxen kan omfamna en sådan sak så är det svårare som barn. Men jag såg upp till honom. Han var min idol. Jag stod ut med att sitta i hans säng och vara materialare när han lekte fotbollsstjärna. För hans skull var det inga problem alls.

När mamma och pappa skiljde sig bodde vi ett tag hos mamma, men sen flyttade vi till pappa. Vi fick byta bostadsort och skola, skaffa nya rutiner och nya kompisar. Medan jag hade massor av kompisar så hade han ett litet antal, väl utvalda nära vänner. Vi gled ifrån varandra mer och mer. Dels för att vi umgicks med andra, men säkert också för att vi blev äldre.

Men så en dag, jag tror att han kanske gick i femman/sexan och jag tre årskurser under honom, så föreslog han och hans bästa kompis T att vi skulle leka "Röda & Vita rosen". Kommer ni ihåg den? Det var otroligt roligt. Och spännande! Ena laget bestod av min bror och T, medan det andra laget bestod av mig och i princip alla andra barn i området som ville vara med. Jag minns inte nu vad vi hade som "mumrik" - det man skulle gömma för det andra laget - men det var säkert en sten eller något. Jag tror att vi lekte "Röda & Vita rosen" från morgon till kväll ett helt sommarlov. Och jag ljuger inte när jag säger att jag minns det som det roligaste sommarlovet någonsin. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Min storebror och jag har som sagt bråkat mycket. Jag har retats, han har exploderat, och han har fått skiten för det. För jag var bättre på att bråka så att det inte syntes. Han å sin sida har bestämt allt. Vad som ska lekas, och hur. Och han både fuskade och ändrade reglerna allteftersom för att gynna honom. Men det jag alltid har känt är att trots allt sådant, så har det alltid varit så att när det verkligen gäller, då är det han och jag mot världen. Sammansvetsade. Starka. Enade.

Jag älskar mina bröder - båda två - och jag önskar dem all lycka i världen. För det är de värda!

 Jag och min bror. 1975.