Lucka 5: En resa jag gjort

Jag skulle vilja säga att jag var en sån där otroligt äventyrlig tjej i min ungdom. En som passade på att resa överallt innan det var dags att slå sig till ro, börja jobba 9-5 och skaffa en massa ungar.

Men riktigt så var det inte för mig. Jag började jobba tidigt. Och SOM jag jobbade! Jag jobbade faktiskt slut på mig själv ett tag. Blev sjukskriven. Fick nog. Bytte jobb. Lärde känna min kropp och slutade att jobba ihjäl mig. Det kan ha varit ett av mina klokaste beslut i livet det där sista. Synd bara att det tog så lång tid.

Och visst reste jag. Absolut. Någon gång då och då reste jag i alla fall.

Jag och Maken har bland annat åkt till både Menorca och Kos på semester, minsann. Och så har vi varit i Amsterdam. Och London - dit åkte vi på bröllopsresa.

Sommaren 2004 åkte vi till USA i fem veckor. Besökte Boston, San Fransisco, LA och Las Vegas. Men den resan har jag faktiskt redan berättat rätt mycket om, så jag tänkte fokusera på en annan resa jag gjort. Den som gick till Malta år 2001.

Min och Makens gamla barndomskompis hade helt otippat flyttat in mitt emot oss där vi bodde, och ganska snabbt lärde jag känna hans nya tjej, L. Och väldigt kort in i den vänskapen bestämde vi oss för att åka på semester tillsammans. Bara vi. Inga killar. Och valet föll på Malta.

Det var mycket som var roligt med den resan.

Till exempel att mina nya - och jävligt dyra ska tilläggas - solglasögon inte tålde värme! De blev alldeles mjuka och böjde sönder sig i värmen redan efter någon dag. Haha! Helt galet!

En annan sak var ju att vi åkte buss och på riktigt trodde att vi skulle dö. Och just det var ju inte så kul såklart. De körde som biltjuvar på alla slingriga grusvägar, och vi trodde hela tiden att vår sista stund var kommen. Men det roliga var att bussarna pryddes av fina reklamskyltar med texten "With all these accidents on our roads - use PUBLIC TRANSPORTATION - for a safer ride!"

Hysteriskt roligt! Och direkt opassande faktiskt.

En annan gång råkade jag få magknip på en restaurang. Jag sprang runt och letade efter toaletten och kunde inte hitta den. Och när jag genomsvettig och högröd fick tag i en servitör och jag i princip SKREK ut frågan: "Varihelveteharnigömttoaletten?!?!" - fast på engelska - och fick svaret att den låg tre våningar upp, så lärde jag malteserna uttrycket "What the fuck - are you fucking shitting me?!?!??!"

Ingenting av det jag vrålade/skrek ut under de där hemska minuterna är sådant man borde haspla ur sig i ett land där man a) är jättebra på engelska och b) är enormt troende. Men roligt var det. I alla fall för L som höll på att skratta ihjäl sig. Kul för henne liksom. Verkligen.