Den här dagen

Förra året låg den 30-maj på en lördag.

Jag vet det, eftersom jag förra året ägnade hela dagen åt att förbereda en tjejmiddag som jag hade längtat så innerligt efter. Jag lagade mat, pysslade, dukade, slog in presenter och njöt i stora drag. Det var en helt otroligt fantastisk dag och jag var genuint genomlycklig av att ha alla mina tjejer omkring mig.

Men lyckan fick, som så ofta, en bitter eftersmak.

När vi satt mitt under pågående middag, med vinglas i handen och skrattet dånade över bordet, så ringde min mobil. Det var min pappa som ringde, vilket jag tyckte var lite märkligt. En lördagskväll?

Han lät sammanbiten och jag förstod att det var något fel.

Och han berättade att Svägerskan, min lillebrors fru som legat på sjukhus i ett år vid det laget, hade somnat in tidigare på dagen.

Och jag VET att hon var jättesjuk, och hade varit det länge.

Jag VET att vi alla hade mentalt förberett oss på det värsta redan, mer eller mindre i alla fall.

Men bara för att chocken kanske blir mindre, så betyder inte det att sorgen påverkas.

Den är lika stor ändå. Gigantisk. Avgrundsdjup.

Så idag tänker jag lite extra på dig.

Tänker på allt du aldrig fick chansen att bli.

Tänker på ditt skratt.

Tänker på alla knasiga, innerliga, hjärtliga och roliga samtal vi hade.

Tänker på hur mycket mer du hade att ge.

Jag saknar dig!