Läkarrapporten

Så nu hörde Dotterns läkare av sig.

Vi var ju nere i onsdags och träffade en läkare för att försöka reda ut varför hon får dessa som jag kallar det - blodsockerfall - emellanåt. Ni som inte hängt med: ungefär en gång i månaden vaknar Dottern okristligt tidigt (mellan fyra och sex) och är helt matt, skakis och genomsvettig. Hon är helt orkeslös, men absolut kontaktbar. Vi brukar peta i henne lite yoghurt eller något liknande, då hon inte orkar tugga mat. Detta åtföljs av att hon så småningom kräks upp det hon fått i sig, varpå hon så smått kan börja äta igen, och sen är hon sitt gamla jag inom någon dryg timme igen.

Alla blodprover och urinprover var väldigt bra - hon är en frisk tjej! :-) Det man såklart var orolig för var ju diabetes, men jag var tämligen säker på att det INTE rörde sig om det. Hon hade haft en mängd andra symptom i så fall också. Diabetes, tillsammans med en massa andra saker, kunde i och med blodproverna uteslutas. Så det var ju skönt.

I stället måste vi nu fokusera på maten. Vi äter, som jag påpekat för doktorn, bra mat hemma. Regelbundna måltider. Varierad kost. Inga light-produkter. Grönsaker varje dag. Men det kan vara så att hon äter för dåligt i skolan, hon äter ju både frukost och lunch där, och att det innebär att den maten hon äter hemma, under vår kontroll, helt enkelt inte "räcker till". Hon kan inte äta MER till middag, men hon måste äta smartare.

I skolan ser jag två problem:

1) De kan inte ha koll på hur mycket och vad varje barn stoppar i sig varje dag - det är omöjligt - och Dottern har nu klargjort att hon oftast inte gillar maten i skolan och därmed äter mest mackor till lunch.

2) Min Dotter äter så hopplöst långsamt att hon, även om hon åt maten som serverades, inte skulle HINNA äta tillräckligt.

Denna kombination gör såklart att risken är att den mat hon får hemma inte går till att bygga upp energidepån inför kvällen och natten fram till nästa dag, utan bara går till att fylla på de depåer som borde ha fyllts på, men i stället förbrukats, under dagen.

Så nu är det flera saker som kommer att hända:

1) Vi måste prata med skolan om hennes matvanor där. Be dem hålla koll, men inte göra en alldeles för stor grej av det, liksom.

2) Ge henne en för-frukost hemma, eftersom det hon äter i skolan kanske inte räcker.

3) Byta ut frukten hon tar med sig till skolan till en långsammare energikälla, t ex ägg eller en smörgås på grovt bröd - om skolan tillåter det.

4) Se över kolhydratintaget hemma så att vi täcker in fler långsamma kolhydrater (vi pratar alltså inte om att gå över på lågkolhydratkost á lá nuvarande trender) samt tillföra mer fett till hennes mat.

 Bra hjälp-bild från Dietoteket.se

Det låter säkert som en jättestor förändring, men jag tror att det kommer att gå ganska bra. Det handlar om att byta ut några få produkter hemma, och att komma ihåg att tillsätta lite mer fett i hennes mat. Kanske en klick smör på grönsakerna. Eller en liten droppe olja på pastan.

Sen får vi se om vi lyckas mota bort det här problemet, eller om det fortsätter.

Kämpa, kämpa...