Fredag, Hemmakontor, en överraskning och ett skrämselskott

God Morgon från Hemmakontoret!

Himla trevligt uterummet börjar bli nu, hörrni! Vi har sålt baren och det gav enormt mycket mer plats! Sen la vi in en matta samt satte upp mörkläggningsgardiner som gör att rummet inte blir oanvändbart när solen gassar. Riktigt, riktigt härligt! Nu återstår bara lite nya möbler, men det får vi vänta med lite. Det har varit liiiiite väl mycket kostnader på sista tiden...

Och i morse var det ju invägning igen. Det kändes inte jättekul den här veckan heller. Jag har ätit skräpmat två gånger, varit på fest och dessutom skippat två träningspass. Så jag var inte speciellt positivt laddad kan jag säga... Så gissa om jag blev förvånad när vågen ÄNDÅ visade neråt den här veckan! Det ger ju hopp om livet ändå! På nio veckor har jag tappat 4,6 kg. Kan tyckas lite. Men kom då ihåg att jag bestämt mig för att att inte banta, utan tappa i vikt på ett mer hälsosamt sätt. Äter fortfarande allt jag vill, men inte jämt och inte för mycket. Och så rör jag på mig flera gånger i veckan. Ibland mer och ibland mindre. Målet är 0,5 kg ner i veckan, och på nio veckor bör jag alltså ligga precis där jag ligger. Så faktiskt - Heja Mej! :-)

Och idag är fritids stängt på grund av planering, så jag har barnen hemma. Det går ändå ganska bra att jobba och ha dem hemma samtidigt. De har blivit så stora, så de sköter mycket själva. Idag kommer de nog dessutom att hänga mycket hos kompisar, så det är ju också bra.

Igår sattes mina moderinstinkter på prov, för övrigt. Dottern hade varit hemma med en kompis och lekt sedan skolavslutningen och vid två skulle de gå hem till kompisen. Hon bor alldeles i närheten, bara några hus bort, så de springer mellan husen själva. Inga konstigheter.

Tjejerna gick ut på gatan och började gå bortåt grannflickan. Då såg jag en bil jag inte kände igen, en ganska stor bil, köra upp och stanna vid tjejerna. Och så såg jag hur en dörr öppnades på passagerarsidan. Jag hann se att tjejerna började prata med vem som nu satt i bilen. Jag bara FLÖG UT genom ytterdörren och rusade barfota och dan fram och uppbringade min absolut mest auktoritära rös och bara: "Hallå där!!!!"

Och så visade det sig att det var grannflickans farmor...

Hehe... Jaja... nu vet jag ju i alla fall med säkerhet att jag inte bara fryser till is om något skulle hända... men HERREGUD vad rädd jag hann bli på de där korta sekunderna!