När jorden stannar upp en stund, men ändå fortsätter att snurra

God Måndag!

Maken är på jobbet idag, men jag och barnen har sommarlov. Så skönt!

Idag skämmer jag bort barnen lite extra mycket, så jag gjorde frukostplättar till dem i morse. Jag känner att jag bara vill vara med dem. Krama dem mer än vanligt. Berätta för dem hur mycket jag älskar dem, och hur betydelsefulla de är.

Det hände en hemsk, fruktansvärd, tragisk olycka igår. En olycka som jag bara inte KAN sluta tänka på. En femårig liten pojke blev på något sätt överkörd och hamnade under familjens bil, på den egna garageuppfarten, och avled av sina skador.

Jag tänker på pojken. Jag tänker på föräldrarna, och på om det fanns några syskon. Jag undrar hur de ska överleva det här?

Livet är så skört. Och tänk ändå hur snabbt och obarmhärtigt det kan förändras!

Ingen i familjen, ingen som kände dem, INGEN, vaknade ju igår morse och kunde föreställa sig att den lilla pojken inte skulle finnas kvar till kvällen.

Jag kände inte familjen. Jag vet inte ens vilka de är. Men jag KAN inte sluta tänka på dem. Jag KAN inte få bort den ohyggliga obehagskänslan i bröstet.

Sov Gott, lilla prins... Sov Gott...!