Det är inte lätt när det är svårt

Ja alltså... var man inte hypokondriker innan pandemin slog till så är man det ju DEFINITIVT nu...

Minsta grej man känner av så ba "Helvete! Nu är det dags! Lås in mig! Jag ska skriva testamente!"

T ex hade jag ont i huvudet mycket för ett tag sen. Blev såklart orolig och kollade tempen sisådär var femte minut, tills jag kom på att jag hade haft håret uppsatt i en stram knut mitt på huvudet, och fått huvudvärk av det. Ni med långt hår, ni vet...

En annan gång hade jag ont i lederna och blev alldeles kallsvettig av tanken på att det var min tur att bli sjuk. Tills jag insåg att värken ju var TRÄNINGSVÄRK! 🙄

Så ja... när jag började få ont i höger öra häromdagen blev jag lite bekymrad. Inte mer än så dock, man har ju blivit luttrad under året. Idag upptäckte jag att jag hade ett stort sår på insidan av kinden - ni vet sådär som om man lyckas bita snett och bita sig i kinden - just på höger sida.

Och det var då det slog mig. Värken kommer från visdomstanden! Mina visdomständer kommer liksom inte upp som de ska. Det är inget jätteproblem ännu, men emellanåt rör de på sig lite, och då brukar det bli lite värk av det. Och då brukar det också gå upp i örat.

Men innan jag fattade det...!! Herregud! Jag hade nästan flyttat upp på övervåningen för självisolering redan...

Hypokondriker var det, ja...

😂😂😂😂😂😂😂

Idag är det förresten Internationella Nalle-dagen, så jag avslutar den här kvällen med en fin bild på min gamla Nalle. Den har hängt med så länge jag minns. Han är således både gammal och luggsliten, och rosetten runt halsen handlar mer om att hålla kvar huvudet vid kroppen än om dekoration. Men jag älskar honom fortfarande!

God Natt, vänner!

♡♡♡♡♡♡♡