Känslan

Ni vet hur det känns när man t ex kollar på en sorglig film och man känner hur tårarna vill komma, men man liksom TRYCKER tillbaka dem, kanske för att inte visa den man sitter bredvid...?

Man får en känsla av att bröstet ska sprängas av det som man trycker undan. Det bränner i bröstkorgen och man får svårt att ta djupa andetag. Det känns hela tiden som att om man inte passar sig så kommer sömmarna spricka, och det man tryckt undan rinner ut.

Ni vet den känslan?

Exakt den känslan har jag gått med mer eller mindre sen i våras när pandemin bröt ut. Under sommaren blev det lite bättre, men allt fanns fortfarande där. Långt inne. Och väntade.

Och just nu är behovet av att bara SKRIKA RAKT UT och släppa precis ALLA spärrar så stort att det tryck som är i bröstet gör fysiskt ont. Men OM jag släpper på allt är jag rädd att jag kommer att falla ihop totalt. Och tänk om jag sen inte har kraften att resa mig upp igen...?

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡