Dagens

 

Nämen fyfaaaaan vilken vecka...! Har jobbat som tusan men ändå inte fått någonting gjort. Känns det som. Klart att jag fått saker gjort, men det känns inte som att jag fått göra det JAG hade tänkt göra...

Dessutom har vi i veckan fått veta att konstaterade Covid-fall hittats på båda barnens respektive skolor. Såatte... snaran dras åt hära...

Jag har dessutom konstaterat att jag typ ALDRIG varit tjockare än nu - inte ens som gravid - och att jag när jag tränar och försöker gå NER i vikt, i stället går UPP i vikt. The curse of medelålder i kombination med pandemi-och livsdwpression får jag tro.

Jaja... Jag får skippa smal och satsa på snygg...! 😉

I morgon ska Sonen få spela träningsmatch i fotboll i alla fall. Det är alltså internmatch inom laget,  så de får matchträning trots pandemin. Kul! Undrar om jag får kolla...? Om jag står lååååångt ifrån kanske...?

Jag måste bara berätta en grej... Så här - utan att gå in på detaljer så kan jag säga att min dotter haft en tuff tid på sistone, och en del i det är att hon haft det jobbigt i skolan med kompisar som inte alltid är så snälla. Inget jätteproblem, men tillräckligt för att skapa osäkerhet och för att hon ska må dåligt emellanåt. Det är otroligt jobbigt som förälder att inte bara kunna stövla fram till de aktuella barnen som beter sig, spänna ögonen i dem och mellan sammanbitna tänder väsa fram: "Om du så mycket som TITTAR på mitt barn på fel sätt igen, så kommer jag att BEGRAVA dig...!"

Men det kan man ju inte. Det är barn. De gör fel ibland. Och man måste försöka lösa problemen på annat sätt.

Men i alla fall. Hon har valt att prata med oss och med några kompisar från stallet. Och de här stall-tjejerna alltså...! Vilka jävla hjältar! De säger precis rätt saker, backar upp, är riktiga kompisar! Fasen vad glad jag är att hon har dem! ♡

Men nu - "Talang!"

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡