Inte. Ett. Ord!

När jag satt på Nyårsafton nådens år 2020 och kollade in filmen "Death to 2020" kände jag mig tämligen säker på att 2021 på intet sätt skulle bli en walk in the park,  men att det värsta på något sätt ändå rimligen borde ligga bakom oss. Jag menar, rent krasst skulle 2021 inte behöva lägga manken till sådär jävla mycket för att kicka ass.

Men ni minns bilden va?

Den man skrattade åt.

Tyckte var onödigt pessimistisk.

Så ska vi göra en deal?

Ska vi säga att ingen jävel säger någonting alls om att "2022 vänder det" eller att "2022 kommer att bli sååååååå bra efter allt som varit"?

Inte ett enda jävla sånt ord, 'key?!

Ja herregud... inte trodde jag att jag det här året skulle behöva ta hand om en invalidiserad Make om dagarna! Eller att vården skulle behöva gå in i hans rygg och karva TVÅ gånger på mindre än en månad! Det såg jag fan inte komma...

Och min vana trogen så har jag låtit hjulen snurra igång för fullt nu. På torsdag sker operation nummer två, och man räknar med att efter det kommer saker och ting att vända till det bättre, ganska snabbt också. Fantastiska nyheter ju! Men det enda jag kan göra att tänka "Så vad kommer att gå åt helvete nu då?"

Svindumt! Jag vet! Men efter alla år har jag tyvärr anammat en "waiting-for-the-other-shoe-to-drop"-inställning. Den har helt ärligt inte haft fel hittills...

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Och apropå saker som går åt helvete! Idag fick vi höra att Svägerskan i USA har varit med i en olycka tillsammans med familjen. De har varit lediga och hade en dag hyrt en fyrhjuling som de åkt i alla fyra ute i något naturområde. Och så hade de råkat sladda på grus och farit in i en stor sten, och hela fyrhjulingen välte! De hade ju bälte och så, men i övrigt sitter man ju rätt oskyddad. Bara störtbåge. Så yngsta kusinen - lika gammal som Sonen - hade fått åka till sjukhus med uppskrapad panna och näsa, skrapsår och hjärnskakning.

Herregud... jag blir alldeles matt...

Kan livet bara fakking lugna ner sig?!?!

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡