I vardagsrummet har vi behövt ha en av våra trädgårdsstolar, eftersom Maken inte kunnat sitta, och ryggen på stolen går att fälla ganska mycket. Soffan har varit belamrad med speciella kuddar för att skapa en tillräckligt bekväm plats för Maken att ligga ner långa stunder. Den bruna bänken i samma rum har varit Makens matbord eftersom han varit tvungen att stå upp och äta. Köksbordet är fortsättningsvis mitt hemmakontor i pandemi-tider, men hela matplatsen har också varit en plats för allsköns papper, kallelser, opetationsinfo-material, medicinarsenal etc etc etc.
I helgen har trädgårdsstolen åkt ut. Samma sak med det lilla avlastningsbord som stått bredvid soffan för att Maken alltid skulle ha lätt tillgång till det han behövde. Köksbordet är fortfarande kontor. Men det är också en matplats. Där vi kan sitta igen. Allihop. Hela familjen.
Enkelt. Självklart. Men ändå inte alltid självklart.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar