Ni vet den delen av ryggen som liksom befinner sig mellan skulderbladen?
Eeeeeeexakt.
Där har jag haft lite ont på sistone. Och i morse vaknade jag med jordens jävla låsning just exakt där.
Så nu har jag ont när jag rör mig. När jag vrider huvudet. När jag lyfter armarna. När jag... ja... i princip hela tiden.
Men det är väl lite så det ska vara? När Maken nu tycks vara igenom sitt absolut värsta helvete, då är det dags för en annan att klappa ihop?
Men missförstå mig rätt - det är ju kalasbra om man kan gå liksom omlott. Så vi alltid har någon som kan hålla fanan uppe. Man ska foka på det positiva!
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar