● Mörker ●

Nejmen hur KAN jag ens bli förvånad över att jag är så in i helvete både trött och låg?! Sån här blir jag ju varje höst. Varje. Varenda. År ut och år in. Jag kan vara mitt i värsta toppen av livet men ändå bli HELT slutkörd när oktober går över i november.

Det här jävla mörkret! Bokstavligt talat. Det är mörkt jämt. När man vaknar. När man åker till jobbet. När man går hem från jobbet. Hela tiden. Och det grå, regniga vädret gör det ju inte bättre precis. Det gör ju att det är mörkt även de dagar man INTE sitter instängd på jobb mitt på dagen.

Varje sensommar tänker jag att "i år ska jag ORKA mer när hösten kommer". Och varje år måste jag bli besviken på mig själv. För jag HAR inte ork. Det tar den lilla ork jag har bara att jobba och hålla familjen och hemmet igång. Men några projekt över det känns övermäktigt. Sätter jag mig ner efter middagen somnar jag. Klockan kan vara halv sju och jag tuppar av helt.

I år är det tyvärr värre än vanligt. Och det är kanske inte så konstigt att känslan av "what's the f*king point" fullkomligt väller in över en när hela världen är på väg åt helvete?

För det är så det känns.

Vad håller vi på med egentligen?!

Det är inte bara krig jag talar om. Det är ett jävla förfall i omänsklighet och ohederlighet känns det som. Och i kombination med ekonomisk kris kommer den absolut sämsta sidan hos människor fram ännu mer.

Jamen, t ex är det ju jävligt oskönt att en av de personer som sitter på makten att ta beslut om en investering i miljövänligare alternativ är majoritetsägare i samma stats sörsta kolproducerande företag.

Det är också extremt o-charmigt det här som kommit fram att det fuskats med läxhjälps-pengen. Flera organisationer har plockat ut miljontals kronor i bidrag för läxhjälp utan att ens ha en riktig verksamhet. Det finns ingen personal. Det finns ingen företagslokal. Det finns inga elever. Men det finns ägare som plockar stålar som kunde ha gått till bättre ändamål.

Eller det här att man sparkar på de som redan ligger ner. För att spara pengar. Eller för att skapa uppmärksamhet och content. Har vi gått upp HELT i det här med att allt i våra liv ska vara någon slags fönster mot världen att vi måste se allting som just content? Har vi slutat tänka längre än så? Och om vi har det - hur backar vi tillbaka den jävla tågolyckan?

Och jag säger inte att det inte finns massor av bra, positiva, ärliga och omtänksamma människor i världen.. Det är klart att det gör. Men det stör mig så enormt mycket att det är så jävla många röv-hattar där ute.

Så med höstmörker och världs-mörker är det banne mig inte så jävla lätt att bry sig om att städa ur förrådet, banta ner röven, äta mer grönsaker eller räkna på elbil.

För "what's the f*king point"?!

Tänder lite ljus för att mota bort såväl kylan som

mörkret. Vi är frusna både i kroppen och i själen.

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡