Som alla andra dagar på sistone så har jag idag gått från sängen på morgonen direkt till datorn, och sen jobbat koncentrerat och intensivt tills jag vid lunchtid insåg att jag var hungrig.
Men till skillnad från andra dagar tog jag en paus idag. Vid 17 åkte jag och Maken och Svärmor till MoS för att gå på nya "Indiana Jones"-filmen. ♡
Eftersom jag har haft stora problem med magen i flera dagar, och den här dagen inte var något undantag, var jag jätterädd att jag skulle få en smärtattack inne på bion. Så jag sprang iväg och köpte mig en Barebells-shake att ha i beredskap OM det nu skulle skita sig.
För saken är den, att när jag får de där akuta attackerna, de där som inte medicinen hinner med att stoppa, så kan det ibland funka med mjölk. Jag tror att det är något med mjölken som liksom neutraliserar magsyran. Så att ha en sån här, som ju dessutom är laktosfri, i beredskap i väskan kan vara skillnaden mellan en bra biokväll och ett smärt-kaos. ♡
Filmen var bra tycker jag. Den hade allt det där man kan och ska förvänta sig av en "Indiana Jones"-film: arkeologiska gåtor, äventyr, kodknäckning, nazister som får på truten, insekter och biljakter.
Men!
Unpopular opinion här nu: Jag hade ärligt talat nästan hellre sett filmen i en vanlig salong, snarare än IMAX. Javisst. Det var ju maffigt med den bilden och det ljudet, men just ljudet gjorde att jag nästan fick lite panik. Det var så högt att man kunde KÄNNA ljudet i bröstet, och jag tror fan att min hjärna tolkade den känslan som "tryck över bröstet" och jag fick nästan som en känsla av panik och ångest när jag satt där. Så konstigt, jag vet. Men jag fick liksom titta bort och fokusera på något annat ibland just för att jag nästan blev helt överväldigad. SÅ sjukt konstig känsla!
Men som sagt: Filmen vad bra. Lång. Men bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar