Idag droppade jag uttrycket att "mitt magsår har fått magsår!". Och även om det såklart är en överdrift så är det ändå inte helt osant.
Jag varken vill eller orkar gå in i detaljer men jag har i ganska många år varit rätt bra på att balansera på livets lina. Även när det varit kaos och stök så har jag parerat åt alla håll och kanter och det har liksom alltid funkat rätt hyfsat ändå.
Men de gamla tricken funkar inte nu.
Missförstå mig rätt. Jag både jobbar, skjutsar, lagar mat, umgås med vänner, betalar räkningar, städar, läxhjälper, tvättar och kollar på "Robinson" fortfarande. Allt detta görs dock hela tiden med en känsla av "pending doom".
Det är O-TE-ROLIGT jobbigt att ha en 16-åring hemma i dessa tider. Mest för att jag slits mellan att låsa in ungen pga LIVRÄDD för vad som händer ute i samhället, och låta honom ha sitt eget liv och sin egen tid så att han kan växa som person.
Han ÄR skötsam. Passar sina tider. Sköter skolan. Tränar. Släpper absolut inte disc-golfen. Men jag är en hönsmamma och är ALLTID orolig.
Sen har jag ju en tonåring till. En jävligt rimlig tonåring ska tilläggas. Men hon har ju sina bekymmer. Skolan. Kompisar.
Och jag tror att min reserv tog slut. Jag slog i taket och då behövs inte jättemycket för att det ska rinna över.
Så. Om alla jävlar tex kunde SLUTA F**KING SKJUTA OCH SPRÄNGA OCH HÄRJA FÖRIHELVETTE!!! Vad mycket enklare livet skulle vara då. För ALLA.
Nu måste jag sova. Håll tummarna. For real alltså.
Lite pics från veckan för bättre gå-och-sova-mode. ♡
Man tar liksom berömmet varifrån
det än kommer.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar