Förra året, tror jag det var, ungefär vid den här tiden på året, hade jag fått nog av min onda nacke med tillhörande huvudvärk. Just den aktuella dagen hade jag dessutom låsningar som gjorde mig O-TE-ROLIGT stel och som gjorde sjukt ont.
Massören jag träffade tog god tid på sig att både fråga om allt min nacke/rygg någonsin varit med om i hela mitt liv - något överdrivet - och att trycka, böja och peta, innan hon berättade att hon var tämligen säker på att många av mina problem går tillbaka till den stora vurpan jag drog i januari 2020.
Den som var med på den tiden minns säkert att jag gjorde en riktig Kalle Anka-vurpa på ett övergångsställe och att jag landade på bakhuvudet. Hann inte reagera och hann därmed inte skydda mig. Huvudet studsade i asfalten. Jag fick dagen efter åka in till akuten pga tilltagande nack- och huvudvärk, och genomgick där magnetröntgen. Jag fick veta att jag fått en lättare hjärnskakning. Ganska lång tid efter detta hade jag problem med ljus och ljud, och jag blev trött om det hände för mycket omkring mig (bara att t ex kolla på TV med familjen var för mycket).
Tiden gick ju och allt det där blev bättre. Men min nacke har tydligen fått sig en rejäl smäll och ska man tro massören så är det som sagt delvis detta som fortfarande ställer till det.
I natt har jag sovit riktigt uselt - just pga nacken - och när jag gick upp i morse höll jag på att kräkas av huvudvärken. Det är så sjukt att jag kan liksom börja må illa bara genom att minnas hur ont det gör när den här smärtan kommer. Det är nästan som att smärtan "smakar illa i mun" för den triggar verkligen kräk-känslan. Svårt att förklara men... ja.
Jag har trots både Voltaren Gel och även Alvedon haft ont hela dagen. Men absolut inte i samma nivå som under natten såklart! Då hade jag inte klarat av att jobba. Och nu håller jag alla tummar och tår jag har att jag ska slippa vakna med kräk-ont i natt igen.
Avslutar med en bild från stallet ikväll. ♡
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar