☆ PANG-dag ☆

Nämen alltså den här dagen går ju till historien som en av de sämsta på länge. Helt klart.

Först hade vi ju personalmötet på jobbet. Jag hade dålig magkänsla redan innan. Sov dåligt. Kom till jobbet som ett vrak. Råkade lyssna på "Quiet Uptown" från Hamilton och blev lite (mycket) sensitive och började böla. Jag var själv på kontoret så ändå okej.

Sen hade vi mötet. Och jag märkte direkt hur de liksom snackade runt ämnet och till slut kände jag bara för att skrika "men SÄG DET BARA". Hatar de där långdragna utläggningarna.

Men summa summarum så var det väl både bra och anus, om vi säger så. Bra så till vida att det inte handlar om att mitt jobb försvinner eller att bolaget ska säljas eller sådär. Men det är en del förändringar på gång. En del större än andra. Och det blev för mycket för mig. Jag kände tårarna komma och jag bara reste mig upp och gick ut. Sen fastnade jag inne i badrummet hur länge som helst. För inte nog med att jag fick värsta känsloutbrottet, kroppen valde att svara på detta med ett satans stresspåslag av Guds nåde. Så där och då ballade magen ur. Och efter att ha brottats med det ett tag lyckades jag dessutom börja blöda näsblod. Jorå.

Smått stel stämning sen när jag väl kom ut igen... Men jag blev verkligen jättekänslosam. Det blev jag. Jag reagerade mycket starkare än vad som kanske var motiverat men idag var det helt uppenbart en dålig dag.

Sen har vi ett nytt teen-drama här hemma också. Som att vi behöver mer av den varan. Jag vill inte riktigt gå in i detalj men utan att vara partisk kan jag säga att Dottern är HELT in the right här faktiskt. Problemet är att den andra tjejen valt att då ignorera Dottern, och blocka henne socialt. Dottern vill prata och lösa det. Förklara vad som faktiskt hänt. Men det verkar vara bara hon.

Och igen, vill inte lämna ut för mycket men det finns också en del i övrigt att önska om den vuxna hanteringen i detta. Så kan vi säga.

Så jag kan säga att mentalt har jag inte varit så här trött sen jag trodde att jag skulle dö på inrikesplanet i USA i somras. Jag hade (och har) verkligen INGEN känslomässig bandbredd alls idag. Förhoppningsvis blir det en bättre dag i morgon.

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡