Vilken TUR att jag hade planerat att ta det rätt lugnt idag! Jag har haft en sån där jobbig dag när jag haft så galet ont i nacken igen. När den skiten bråkar får jag också rejäl huvudvärk. Så förutom att jag kört en maskin tvätt och lagat en O-TE-ROLIGT enkel middag - hemmagjord pizza från kit - så har jag mest suttit/legat i soffan. Stundtals har jag legat på min spik-nackkudde för att försöka avlasta. Det funkar ändå tillfälligt.
På kvällen gick vi ut en promenad, jag Maken och Dottern. Sonen drog till gymmet. Det blev ingen rask promenad pga att Dottern var med och hon behövde ta det lugnt efter några dagars feber men det passade mig och nacken ganska bra ändå.
Har lyckats komma ut på en MINST femkilometare fem av sju dagar denna vecka.
I tisdags blev motionen i stället att putta moped-bilen till verkstan. Det var inte jättejobbigt egentligen men det var jävligt isigt emellanåt och DÅ var det verkligen inte lätt.
I fredags vet jag inte vad som hände. Förmodligen var jag bara så otroligt trött?
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
I morgon är det den 20:e januari. Det innebär att det är årsdagen av den kalasvurpa som sannolikt är vad som ligger bakom mina nuvarande nackproblem. Fem år sedan jag smällde bakhuvudet så illa i asfalten att jag sedan dess är livrädd att gå på de vita strecken på övergångsstället och jag knappt vågar gå på blöta kullerstenar längre av rädsla för att halka.
Men 20:e januari betyder i år också att det är dags för installation av ny(gammal) president i USA. Det är absolut igen hemlighet att jag hade önskat en annan valutgång i höstas och jag tror inte att jag är ensam om att känna en gnagande oro för vad de här fyra åren kan komma att innebära.
Jag vill vara tydlig - jag älskar USA och hade inte brytt mig nämnvärt om det inte var så. Jag har ingen som helst önskan om något annat än att USA:s befolkning får leva och frodas i frihet. Jag tror bara att den här kandidaten kanske inte riktigt har just det som sin prio. Jag kan ha fel såklart.
Sen har jag faktiskt svårt att förstå att man röstar den orangea mannen efter allt som hände i kölvattnet av valförlusten 2020. Jag minns än idag hur jag stirrade på TV:n den 6:e januari 2021 och trodde att jag drömde. Sånt där händer liksom bara i korrumperade U-länder? Men nej.
Men om man tycker att de kommande fyra åren känns omöjliga att överleva så kan jag ju tipsa om det här - en fyra år lång kryssning!
Skämt åsido.
Jag är orolig. Det är jag. Jag är orolig för att det USA som jag faktiskt älskar kommer att förändras radikalt under de här fyra åren.
Men jag kommer att bära min USA-tröja i morgon ändå. För oavsett - jag har några av mina absolut bästa minnen i livet från USA!
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar