Jag har varit så himla trött på sista tiden.
Jag skyller det på årstiden. Vad ska jag annars skylla på?
Att jag kommer i säng för sent på kvällarna? Knappast. 21.30 sover jag för det mesta.
Att jag går upp för tidigt (ja 5,30)? Kanske. Men jag lägger mig ju tidigt, eller hur?
I morse var det min tur att få sovmorgon.
Vi kör varannan dag på helgerna.
Tur för mig, eftersom vi var borta hos kompisar och provade bröllopstårtor igår.
Och rusdrycker.
Och det var makens tur att köra.
Tackar! Botten upp!
Tyvärr vaknade jag 5,30 med magknip. (Igen, likadant igår...)
Och när man fått upp värmen igen i sängen vaknade sonen. Klockan 06.00.
Han fick nappen och kanske somnade han om. Tyst blev det i alla fall.
Sen vaknade vovven och flappade för allt vad tygen höll, svansen slog i väggen som en trumma.
Sen vaknade sonen igen, strax före 06.30.
Sen vaknade barnvakten (min mor, som sovit över) och gick upp och satte på kaffe.
Vid 07.00 gick maken upp och tog hand om son, vovve och barnvakt.
Sonen visade sig vara i sitt esse och busade så det stod härliga till.
Tre kuddar över huvudet kunde inte blocka ljudet.
Jag fick gå upp.
Klockan var då 07.30 och jag hade försökt somna om i två timmar.
Ibland är det bara inte meningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar