I helgen var vi hos ett par kompisar och provade bröllopstårtor.
Fem sorter hade man plockat fram som skulle provas och betygssättas.
Det var jättekul. Och jättegott!
Det var choklad-frenzy!
Dessutom hade man den goda smaken att ha massa hallon också.
Mycket bra!
Hur som.
En av de vänliga själarna på plats lånade min kamera med orden
"jag kan ta en bild av er", och syftade på mig och maken.
Javisst!
Väl hemkommen kollade jag på bilden.
Jag borde sagt Nej.
Jag borde vägrat.
Eller i alla fall varit smart nog att använda delete-funktionen.
Jag gick med kameran i handen till maken och yttrade orden:
'Älskling... nu är det kört! Jag är fan tjock!'
Han tittade frågande på mig och sa till slut.:
'Men du, det är bara vinkeln.'
Eller hur?
Det är ju ungefär ett lika bra svar som när någon frågar:
'Är den här tröjan snygg?' och man klämmer ur ett förvirrat:
'Jaaa... alltså... det är den väl... fast jag skulle inte passa iden...'
Fast å andra sidan. Maken ska ha all cred. Jag satte honom i en
hopplös sits. Jag hade lika gärna kunnat fråga 'om jag såg tjock ut
i de här jeansen'. Den går inte att vinna. Så är det bara.
Så nu får jag helt enkelt printa bilden och sätta upp på kylskåpet.
Det är det enda rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar