Jag har tidigare pratat om min långsamma, men ändå pågående, färd mot Tant.
Det finns många små tecken på det där.
Några har jag tidigare pratat om här.
Ett till litet fult Tant-tryne har nu visat sig.
Jag älskar julen! Rakt av, inga omsvep - jag älskar julen!
Jag älskar maten, pyntet, stämningen, pepparkakorna, granen, julklapparna, ljusen. Allt!
Jag tycker till och med att det är roligt att handla julklappar.
I alla fall har jag tyckt det fram till i år.
I år har jag valt en annan väg.
Jag har sparat alla leksakskataloger vi fått hem, vilket är rätt många nu när man fått barn.
Jag väljer i katalogen och åker ut och köper just det jag valt, och bara det.
Alternativt blir det ett och annat web-köp också.
Men inget mer åka till Toys'r'Us och strosa runt och köpa det som ser kul ut.
Inget mer resonera med sig själv: 'Nämen! Tror du inte att XX skulle uppskatta den här?' medan övriga shoppare irriterat kör in kundvagnen i smalbenet för att jag ska flytta på mig.
Det är såklart det där med att lägga energin på det som är viktigt som ligger bakom.
Så där lite lagom tantigt.
Eller?
2 kommentarer:
Det var ett ganska stort steg i i den s.k. "Vuxenvärlden"...passa dig Helena
Jonny: Jo, jag känner det jag också. Det gör lite ont i magen faktiskt. (Det kan ju iofs i "tantighetens tecken" vara gaser också... men i alla fall...) Jag kanske får ett återfall?
Skicka en kommentar